Det var inte utan en viss seghet i kroppen jag masade mig ur sängen kvart över fem i morse för att ge mig ut på årets första morgonrunda. Men förhoppningsvis skulle det stå några vid starten så det var bara att pallra sig iväg.
När klockan slog sex var vi tre stycken som samlats – jag, min arbetskamrat Tony som precis köpt en fin racer och Aadu som hittat rundan på träningsforumet Funbeat.
Vädret var helt perfekt med rejält solsken och värme, trots den tidiga timman. På utvägen fick vi ganska mycket sid- och motvind, men vad gör väl det när man vet att det skulle innebära härlig medvind hem.
Väl på jobbet hade vi avverkat en runda på strax över 40 kilometer.
Prognosen för tisdag (29/4) morgon ser helt fantastisk ut så jag planerar åka ut på en morgonrunda med start från videobutiken vid Linnéplatsen på tisdag morgon.
Det blir en ganska snäll runda över Linnéplatsen-Säröbanan-Snipen-Spårhaga-Lindome-Kållered-Korsvägen.
Jag rullar iväg från videobutiken prick 06.00 och kör en runda på ungefär 45 kilometer. Målet är att vara tillbaka i stan till klockan 08.00.
Strömmen av cyklister till dagens startplats vid Hisingens CK’s klubblokal verkade aldrig ta slut. När det var dags att ge sig av hade 63 cyklister samlats. Inte illa med tanke på att det är så tidigt på säsongen.
Många cyklister på rundorna är kul men nästan ännu roligare tycker jag det är att det är så många nya glada och duktiga cyklister som hittat till klubbens forum och sen ut på rundorna.
Med bara några minuter kvar till starten av dagens runda blev jag värvad som ledare eftersom närmare 40 av cyklisterna ville köra i 26-gruppen. Men bara Roger som ledare hade det blivit en smula svettigt så vi delade upp oss i två grupper.
Eftersom min ursprungsplan var att ”bara åka med” idag så blev det lite halvpanik att få reda på hur tusan det var tänkt att vi skulle köra. Räddningen blev Pierre som hade en fin inplastad karta som jag fick låna.
Väl iväg var vi 20 cyklister i min grupp, varav väldigt många var helt nya bekantskaper för mig. Men väldigt snart blev det tydligt att det var ett jämnstarkt gäng som jag fått med mig. Och dessutom skitduktiga på att köra.
De 12 milen gick som på räls och jag satt mest och log och bara njöt trots att vi stundtals körde fort som tusan. Det tänkta snittet på 26 km/h blev i slutändan strax över 29 km/h. Men eftersom alla mådde som prinsar var det ingen idé att bromsa utan stå på och bara ha kul.
Snabbt iväg från jobbet för att hinna byta om och cykla halvmilen till startplatsen. Självklart hittade jag inte en massa saker som jag ville ha med mig och velade en hel del med hur jag skulle klä mig ed tanke på att det var ganska kallt. Allt strulen ledde till att jag kom sent iväg och fick hets-köra för att hinna.
Men jag kom på en smart användning av garmindatorn. Slog in adressen till startplatsen och valde att visa beräknad till till desitnationen. På så sätt behövde jag i alla fall inte pressa på mer än nödvändigt och kom bara nån minut sent.
Det visade sig att det var hela 25 cyklister som samlats. Inte illa för att vara säsongens första veckodagsrunda och det i en ganska rejäl kyla. Men solen sken ordentligt så det var ändå härligt.
Efter att ha kört de fem milen på 1.45 somnade jag med ett stoooooort leende (och trött kropp) på kvällen.
Det var med bestämda steg jag i morse tog mig till Svenska Mässan för att köra mitt sista test för helgen. Som jag skrev om igår var jag grymt peppad att göra ett bättre resultat än det jag presterade i torsdags och fredags.
I torsdags kändes det som om jag avbröt innan jag maxat, men idag var det farligt nära kräk-gränsen den sista biten. Så nog kändes det som om jag nådde mitt max för dagen. Skönt!
Men det är lite lustigt att sitta och pressa sig i en mässmonter. Under de sista minutrarna blundade jag en stund. När jag tittade upp igen såg jag att jag snorade en aning. Fasiken va sjukt egentligen att i den situationen tänka ”men så kan jag ju inte göra i montern” och torka bort det samtidigt som mjölksyran sprutar ut i benen och det känns som om ögonen håller på att poppa ur skallen.
Dagens nästa bisarra händelse var att jag direkt efter testet drog på överdragskläderna och tog spårvagnen till Hisingens CK’s söndagspinning där jag skulle hålla i en timmas Aktivitus-pass. Det var inte direkt med pigga ben jag hoppade upp på den ledarcykeln…
Resultatet av testat då? Tjugosex sekunder längre kört och två slag högre maxpuls, jämför med torsdagens test. Inget revolutionerande, vilket jag så klart inte förväntat mig heller. Men jag gjorde det jag bestämt mig för – körde ända in i kaklet.
Nästa gång det är dags för test skall siffrorna se ännu bättre ut. Men nu får det nog räcka med maxpulstestande för mig på ett tag.
Nu har jag fått mitt nya träningsschema från Aktivitus för de närmsta fyra månaderna.
På onsdag är det dags för mitt första pass inomhus på Fysiken enligt schemat. Underbart att äntligen vara igång igen!
Nästa ”återbesök” på Aktivitus testcykel blir på Tvåhjulsmässan på Svenska Mässan i Göteborg i slutet av januari då jag ska köra samma test som jag gjorde i förra veckan.
Fast med den lilla skillnaden att det blir med publik på mässan. Klart annorlunda…
Igår var det dags för vinterns första test hos Aktivitus.
Resultatet talade sitt tydliga språk. Mina fyra månaders fantastisk dekadent icke-tränande efter hemkomsten från Paris-Brest-Paris har satt sina löjligt tydliga spår.
Vikten har gått upp med whopping 9 kilo (!!!!!) och testvärdena är allmänt…halvkassa.
Men positivt jämfört med testet jag gjorde innan jag började förbereda mig inför PBP är att mitt hjärta jobbar bättre nu än då.
Så nu är det bara att inse fakta och börja träna. Jag ska INTE in i decitonklubben igen. Det har jag lovat mig själv och det skall jag hålla.
Nu blir det till att köra efter Aktivitus träningsprogram igen så att jag hittar tillbaka till formen. Nästa test blir live på 2Hjulsmässan i Göteborg i slutet av januari. Då ska jag banne mig ha bättre värden än igår.
Näääääää nu börjar jag få krupp av att inte träna!!
Sen jag kom hem från Frankrike har jag tränat en enda gång. Och knappt då ens eftersom det bara kändes trist och tråkigt när jag cyklade sist.
Men med Rosa Bandet-spinningen i antågande börjar träningssuget återvända så sakta. Och det behövs… Dekadensen har varit total under min viloperiod.
Det enda som oroar mig lite smått är att det fortfarande känns lite underligt i mina knän. Men om jag rullar igång försiktigt ska det nog gå bra. Mot Fysiken igen!
Idag satt jag i olika möten på jobbet från klockan kvart i sju på morgonen till fem på eftermiddagen. När sista mötet var över tittade jag ut genom fönstret och såg att det var helt fantastiskt fint väder ute.
Trots att jag fått frågan ”har du börjat cykla igen efter loppet ännu?” på varenda möte under dagen och alltid svarat ”Nä, nu får det räcka för i år” började det rycka i cykelbenen när det var dags att gå hem.
Så det blev en kort runda på en timma innan middagen.
Första halvan kändes toppen men när det var dags att vända hemåt kändes det väldigt mycket att det nog var dags att trots allt låta cykeln stå för resten av året. Istället för att cykla och njuta av det fina vädret handlade det mer om att ta sig hem.
Som tur var blev jag omkörd av tre ”efter-jobbet-krigare” som körde som tokar på väg hem från jobbet. Jag hakade på dom de sista fem kilometrarna och dammade på och blev till och med rejält svettig på köpet.
Förutom att det inte kändes ”jippie!!!” rent mentalt när jag cyklade så började kroppen knarra misstänkt mycket ganska snabbt. Armbågarna klagade, vänster knä började kännas av och baksidan av höger knä stramade på ett skumt sätt. Och under den sista milen började till och med ryggen klaga. Det händer inte ofta.
Jag tolkar det här som att kroppen säger ”grabben, ta det luuuugnt nu” och lyssnar på det. Totalt blev det nästan prick 750 mil körda i år, vilket är sanslöst mycket mer än jag nånsin kört under ett år tidigare.
Så nu åker cykeln in i förrådet för säsongen. Men fint väder var det ta mig tusan!
På dagens söndagsrunda med Hisingens CK passerade jag 600 körda mil under 2007. Jämfört med min ursprungsplan ligger jag 100 mil back men det är inget som gör mig nåt, det känns riktigt bra inför Paris-Brest-Paris!
Ibland känns det som man får tecken från en högre makt när man cyklar. Två exempel: När jag var ute och körde en runda för ett tag sen passerade jag min arbetskamrat Anders hus. När jag tittade ner på cykeldatorn såg jag att den visade 66,6 km.
Till dagens runda hade SMHI utlovat sommarens första riktigt stora sol över Göteborg. Pyttsan!! Det var grått och småfuktigt väder hela vägen, förutom tre ynka minuter då vi körde genom Lindome – vilket också var exakt då jag passerade 600 körda mil.
Vad kan vi lära oss av det här..? Som jag ser det måste nån där uppe gillar att jag cyklar. Och så ska man passa sig jäääääkligt noga för min arbetskamrat Anders. Men det var väl det jag alltid misstänkt…
Idag stod morgonrunda i Vårgårda med Roberto Vacchi, och av Erik Fåglum Petterson och lite andra kul cyklister på schemat. Efter att ha sett till att komma igång snuskigt tidigt utan att väcka resten av familjen, samlat ihop alla cykelprylar, packat in cykeln i bilen och kört några kilometer satte jag på mobiltelefonen.
Då kom sms’et: ”Ösregn i Vårgårda. Inställt”.
Inställt!? För lite regn!? Såna jäkla solskenscyklister!!
Då har dom inte cyklat i Göteborg. Här är ju den numera klassiska cykelparollen ”Regn är bara flytande solsken”.
Men på nåt sätt var det ändå helt rätt i sammanhanget. Hela den här sommaren har ju varit rejält kass med uselt väder hela vägen, så varför skulle det vara annorlunda nu liksom?
Så nu är allt inplockat här igen och dagen kommer ägnas åt de tusentals detaljer som är kvar att fixa innan avfärden mot Frankrike.
Innan jag registrerade dagens runda på Funbeat hade jag en känsla av att jag borde vara nånstans i grannskapet av 500 körda mil i år. Just antalet mil känns inte sådär superviktigt för mig men varje 100 mil som passeras är ju ändå nån slags checkpoint.
Eftersom jag hade känslan av att jag borde ligga nära 500 mil kollade jag. Och…det visade sig att jag låg prick på 500. Inte en kilometer mer eller mindre.
När inspirationen att komma iväg ut för att cykla träningsrundan gäller det att hitta alla knep som gör att man ändå kommer iväg.
Efter fyra dagar i Barcelona och en dunderslapp och skön dag på stan tillsammans med våra supertrevliga kompisar Anna och Olle från Stockholm var träningsmotivationen inte direkt på topp.
Idag blev räddningen att åka till Kviberg och kolla på fotboll. Det är väl knappast en sport som skulle intressera mig i vanliga fall men när Anna och Olles 12-åriga dotter spelade sin första match i Gothia Cup så var det andra bullar! Extra kul blev det när hennes lag Viksjö vann sin match med 2-0. Jäklar va kaxiga och duktiga de här 12-åringarna var!
Några kilometer längre ut på rundan svängde jag in på cykelkompisen Timos affär TM Cykelservice i Partille och slösnackade lite och klappade på hans fina hund.
Och när jag ändå kommit så här långt var det ju liksom lika väl att stå på och köra hela rundan. Tänk vad enkelt det är att lura sig själv…
Hur var rundan då? Backig, varm och svettig. Snacka om underbart att kunna cykla utan ben- och armvärmare för att inte tala om utan regnjacka efter den senaste månadens skitväder!
Holy crapadoodle en sån avslutning det blev på den här veckan!!
Regnet har vräkt ner hela veckan och för varje dag har det kännts som det omöjligtvis kunde bli värre. Men ack…
Lika säkert som att SVT’s meteorolog Pär Holmgren har en snuskigt ful frilla, lika säkert har det varit att regnet blivit värre för varje dag. Och idag blev det all hell breaking lose när regnet vräkte ner såpass mycket att det stundtals var omöjligt att se nåt genom sportglasögonen. Det ihop med en sjuhelsikes vind gjorde att det blev en tung runda.
Jag mådde toppentoppen fram tills cirka sju mil men sen fick jag en fantastisk svacka som slog till som en käftsmäll på en Eddie Meduza-konsert på folkets park. Och snabbt gick det också. Skumt!! Jag brukar känna av att det är iväg annars.
Jag räddades dock av att kompisen Pierre hade ett väldigt praktiskt bakhjul som jag kunde ligga bakom…
Och som om inte det var nog missade vi en sväng vilket gjorde att vi körde några mil extra. Ooops…
Damn! Snacka om en snackerunda som blev en svackerunda! Men det varma badet och pizzan som min fru ordnade gjorde i alla fall att livslusten återvände. En smula…
Det var inte utan en viss seghet i kroppen jag masade mig ur sängen kvart över fem i morse för att ge mig ut på årets första morgonrunda. Men förhoppningsvis skulle det stå några vid starten så det var bara att pallra sig iväg.
Kategori: Träning | Tags: Morgonrunda, Träning | 1 kommentar. Skriv en du med! »
Nu har jag fått mitt nya träningsschema från Aktivitus för de närmsta fyra månaderna.
Igår var det dags för vinterns första test hos Aktivitus.
Idag satt jag i olika möten på jobbet från klockan kvart i sju på morgonen till fem på eftermiddagen. När sista mötet var över tittade jag ut genom fönstret och såg att det var helt fantastiskt fint väder ute. 
