Vi körde ner till Särö och hem igen. Lite blött på vägbanan men ingen fara i övrigt. En sån perfekt kombination: träning innan jobbet och supertrevlig sällskap!

Håll förresten ett öga på vacchi.se framöver för att se när Roberto drar igång sin nya webTV-satsning!

» Robertos hemsida

Ja jäklar, en sån het runda det blev i söndags. 16 mil i stekande solsken.

Här häller jag en femte flaska iskallt vatten över mig på ett stopp på en bensinstation längs rundan. Chockerande kallt just då, men fem minuter senare var jag snustorr igen. Härlig värme!

Under uppladdningen inför ultraloppet Paris-Brest-Paris körde jag med med träningsupplägg från Aktivitus. Resultatet var faschinerande eftersom skillnaden ”före/efter” var enorm. Att jag blivit testad av dom innebar också att jag visste i vilket pulsspann jag skulle röra mig för att kunna hålla hela vägen de 1230 backiga kilometrarna. Inte minst mentalt var det en enorm fördel att ha med sig.

Men om det var en enorm (i mina mått mätt) satsning såväl psykiskt som fysiskt då så är det helt nya förutsättningar nu när jag inte har nåt sånt lopp att fokusera mot. Och så är det ju egentligen för de flesta motionärer.

Sen tidigare så har Aktivitus samlat ihop en rad elitidrottare på toppnivå i ett Team Aktivitus Elit. Nu har man även skapat ett Team Aktivitus Motion, som jag numera ingår i.

» Team Aktivitus Motion

Om en månad prick befinner jag mig på Mallorca för att vara cykelguide under två veckor på Camp Mallorca.

Efter att ha slitit på spinning- och testcyklar under vintern ska det bli riktigt skönt att få komma ner till värmen på ön och få njuta av cykling tillsammans med en massa andra trevliga cyklister.

Jag kommer köra en hel del cykelguidande men också fungera som fotograf under de två veckorna jag finns på plats. Skall bli riktigt kul!

» Camp Mallorca

Idag var jag på plats på gymmet för att köra ett eget pass. I omklädningsrummet upptäckte jag fuckup #1: pulsbandet kvar hemma. Segt när man skall köra pulsbaserad träning. Men skit samma, bara bita ihop och köra på känn.

Två sekunder senare, dags för fuckup #2: inga strumpor. Men va faaan! Fast det var ju inte hela världen, strumpor kan man köra utan.

En bit in på passet irriterade jag mig på att det kändes skumt mellan byxornas hängslen och tröjan. Till slut tog jag av mig tröjan (satt ensam i cykelsalen) och märkte att en strumpa satt mellan hängslet och axeln. Hur faaasiken hamnade den där? Fuckup #3 helt klart.

Den sista intervallen skulle vara 15 minuter lång, men av nån outgrundlig anledning hade jag fimpat ös-musiken redan efter 10 minuter och soft nervarvningsmusik ljöd i högtalarna. Fuckup #4. 

Vid det här laget hade jag redan börjat inse att det här inte var min dag så jag nöjde mig med de minuter jag fått ihop och bestämde mig för att det var lika bra att bli av med cyklandet så fort som möjligt för den här dagen.

Vad mer kunde nu gå fel?! 

På väg in till duschen upptäcktes fuckup #5: duschtvålen låg kvar hemma. En sån dag. Snacka om twilight zone!

Under alla de år jag tränat har jag aldrig glömt en enda av dessa saker innan. Så statistiskt sett var det väl dags nu. TIll nästa träning skall allt dock kollas, dubbelkollas och kollas igen.

Bilden är lånad från Despair.com

Tyvärr tog jobbet upp alldeles för mycket av min energi i veckan med deadlines som närmar sig för flera stora sajter som skall levereras vilket gjorde att jag inte kom iväg på mina planerade morgonträningar. Istället satt jag på jobbet och slet redan i de tidiga morgontimmarna.

Men trots det blev det en okej träningsvecka med spinningledande på tisdagen på Active Wellness, en härlig intensiv kvällspromenad, ett coreboll-pass på Fysiken och en söndagsspinning på 2 1/2 timma med Hisingens CK.

I nästa vecka ska det bli ordning på torpet igen. Då skall alla pass i Activitus-schemat levereras enligt plan plus ett gästspel hos Lygnens Venner på onsdag och sen två timmars ledande på en Mallorca-spinning på söndag med Hisingens CK. Fysikens coreboll-pass var riktigt bra så funkar det så skall jag försöka gå på det på lördag också.

Hej då vecka 4, hej vecka 5!

Hur känns det då? På första passet i måndags tidigt på morgon var inte helt ”oj, det här gick ju lätt!”. Snarare ”Men hallå!”. Efter tre ganska långa intervaller uppe på mjölksyratröskeln var det inte utan att jag förbannade Mattias (och för all del mig själv för att jag ger mig in i sånt här). Men redan på andra passet i fredags kändes det betydligt bättre. Kan ha att göra med att jag mentalt var mer förberedd på slitet.

Efter att ha inhandlat en gymboll i den lokala sportaffären gav jag mig på att testa ett bålstabilitetspass. Till de kommande veckorna skall jag nog ta och försöka gå på nåt core-liknande pass på Fysiken eller Active för att få lite mer koll på den delen.

Att köra tidigt på morgonen innan jobbet går förvånansvärt bra trots att jag är en uttalad nattmänniska.

Jag fick också in ett pass utanför schemat när jag körde som instruktör på Active Wellness i tisdags men dagens spinning med Hisingens CK valde jag att stå över.

Så summa sumarum av första veckan – check, check, check! Känns bra!

Nästa vecka står åter igen två intervallpass och ett bål-pass på schemat. Bring it on!

Jag kommer försöka köra all träning innan jobbet så imorgon bitti klockan 07.00 drar jag igång!

Musiken under de första två veckorna består av en timmas ihopmixade låtar med Depeche Mode som jag satte ihop tidigare idag så att dom matchar upplägget.

En sån grym start på en morgon!

You got to work hard, you got to work hard!
If you want anything at all!
– ”Work Hard”, Depeche Mode

Ikväll fick jag mitt nya träningsupplägg för 2009 från Mattias på Aktivitus.

Som vanligt bygger hans upplägg på vad man har som egna mål, så årets upplägg ser ganska rejält annorlunda än det program jag körde med inför Paris-Brest-Paris då det var uthållighet, uthållighet och åter uthållighet som gällde.

De första veckorna innehåller styrketräning med bålstabilitet och tröskelträning som ökar i intensitet allt eftersom.

Fasiken va gött!

Efter att ha tagit det rejält lugnt med allt vad träning heter under 1 1/2 år var inget annat att vänta. Så all förslappning i min kropp är helt självförvållad…

Att köra ett maxpulstest är verkligen en underlig grej för psyket. Visst, det känns och gör ont efter en stund men man känner att ”äh, en stund till ska det allt gå” men så plötsligt bestämmer sig benen för att det inte ska gå mer och då är det slut. Det här var femte gången jag testar mig hos Aktivitus och varenda gång har jag varit förbannad efteråt för att det (efteråt) känts som om jag borde kunnat köra lite till.

Men som Mattias brukar säga varje gång: ”Nä, det kunde du inte”. När tillräckligt mycket mjölksyra fyllt benen är det bara att inse att det inte går mer. Men jäkligt skum känsla är det.

Efter testet idag ville Mattias köra ett test till. Det skulle köras två sjuka spurter. Resultaten blev en härlig kräkning på toan efteråt. Saker man frivilligt utsätter sig för en onsdag morgon…

Men nu har jag siffror på hur långt förfallet gått och diskuterat med Mattias vad mina mål skall vara under 2009 och hur jag kan nå dit. Att lösningen stavas ”träning” förvånar väl knappast. 

Så nu väntar jag på mitt träningsprogram som kommer om ett tag. Med tanke på att jag är extremt morgontrött låter det kanske underligt men jag längtar faktiskt efter att tvinga mig iväg till gymets testcykel tre-fyra gånger i veckan och sitta på cykeln 06.30.

Mattias har utlovat korta och kärnfulla pass som skall vara lika effektiva som långa lugnare pass. Låter spännande, även om det kommer innebära att muskelbjässarna som brukar vara på gymmet på morgonen kommer blänga ännu mer på den lycraklädda idioten som sitter och försöker slita isär spinningcykeln i ena hörnet med några minuters mellanrum.

Forza 2009!!

» Aktivitus

Dagens söndagsrunda med Hisingens CK blev till en början en riktigt skön runda. Varmt och fint och nylagda asfalt upp till Lilla edet. Men antar att jag borde tagit det faktum att fiket i Backamo låg efter exakt 66.6 kilometer för efter fikastoppet blev det riktigt tungt.

Jag och hög värme är ingen bra kombination i år, det är helt klart. Att den lilla vind som fanns inte svalkade en nanograd hjälpte inte direkt till.

Så trots att jag skötte drickandet och ätandet bra var det med enormt tungt huvud och på vippen till att stanna och kräkas mest hela tiden jag bet ihop och tog mig runt. I de sista större backarna fick jag en hjälpande hand i ryggslutet från Roger som därmed blev dagens hjälte enligt mig.

Vid ett stopp i en bensinstation i Kode skrämde jag slag på ett gäng norrmän genom att utan pardon ta kommandot över luft/vattenskåpet dom tänkte använda genom att rafsa ut hinken som stod där inne, vrida på vattenkranen på max och sen trycka in huvudet i skåpet och låta kallvattnet flöda. När jag var klar efter några minuter och troligtvis hade lite mindre vilt i blicken frågade mannen på det mest försiktiga sätt ”varmt att cykla idag…?”. Herre jäklar. ”Skiter björnen i skogen” tänkte jag. Men behöll tanken för mig själv. Man ska va snäll mot sina grannländer…

Men det fann några höjdpunkter på rundan också. Den lätt rundlagda mannen vid Ingeltorpssjön som stod och metade alldeles vid vägen endast iklädd ett par knallröda…stringbadbrallor kunde skrämma vem som helst till en panikspurt. Killarna som är på väg längs västkusten på longboards körde vi förbi också och tjoade på.

Efter rundan kröp jag ner i ett iskallt bad tills jag kände likstelheten komma. Frös som en hund. Men väl uppe ur vattnet var jag lika varm igen. Märkligt…

Om rundan kan betecknas som ”hell” (och det får den nog) så var avslutningen på kvällen (och semestern faktisk) desto trevligare. Skaldjurspasta på Sjöbaren i Haga tillsammans med familjen. Mysigt, gott och helt klart dagens ”Heaven”.

Imorgon är det dags för jobbet igen…

Thomas som håller i rundorna brukar ha olika teman på dom. Dagens tema var ”Längs trådbussens väg”. Det visade sig att det en gång i tiden gick en trådbusslinje mellan Lilla Torget och Jaegerdorfsplatsen i Majorna.

Gryningsrundorna körs i lugn maklig takt så det är mer en social ”snackerunda” än en regelrätt träningsrunda men det är oerhört skönt att komma ut och rulla innan staden har vaknat.

En del har inte ens gått och lagt sig som t ex de glatt skrålande killarna vi hittade på Linnégatan som undrade vem av oss som hade den rosa ledartröjan, rejvpartajarna vid Röda Sten som hade high life och koppartjuven som stod på en bro med en sopbinge full med kabel som ”ramlat av en lastbil”.

Det är inte var dag som det är 15 grader ute när man stiger upp klockan halv fem, så det blev att köra i kortärmat och med kortbyxor. Underbart!

De andra avslutade rundan med en rejäl gruvarbetarfrukost på Café Tintin men jag åkte hem för att limma tubdäcken på den gamla fina stål-Chesinin som skall få nypremiär på Camera Cat-rejset senre i eftermiddag.

» Hisingens CK

Till skillnad mot rundan igår då det var så dimmigt att man knappt såg sitt eget styre var det helt fantastiskt väder idag. Soligtm varmt och inte speciellt blåsigt.

Även idag blev det ganska hög hastighet men eftersom vi var så jämna i gruppen blev det ett skönt och jämnt tempo under rundan.

Nu hoppas jag på bra väder i nästa vecka också så att det blir fler morgonrundor då.

Dimman var kompakt ända tills vi passerade stadsgränsen mellan Mölndal och Göteborg då det helt magiskt blev jättefint väder. Men innan dess var det så fuktigt att det rann kondensvatten från hjälmen och bromshandtagen blev såphala.

Det finns ingen ”målhastighet” på morgonrundorna utan vi tar det allt eftersom och anpassar oss. Idag blev det en behaglig runda med strax över 28 km/h i jämnt och fint flyt.

Imorgon kör vi samma runda igen men i nästa vecka blir det nog en annan, och lite mer kuperad, bana.

Det blir start från videobutiken vid Linnéplatsen på klockan 06.00 på morgnarna innan vi kör mot Säröbanan-Snipen-Spårhaga-Lindome-Kållered-Korsvägen.

Rundan är ungefär 45 kilometer lång och är ganska snäll. Målet är att vara tillbaka i stan till klockan 08.00.

Det är redan några från Hisingens CK som anmält sig på hck’s forum. Vill du också åka med? Skriv en kommentar här på bloggen!

När klockan slog sex var vi tre stycken som samlats – jag, min arbetskamrat Tony som precis köpt en fin racer och Aadu som hittat rundan på träningsforumet Funbeat.

Vädret var helt perfekt med rejält solsken och värme, trots den tidiga timman. På utvägen fick vi ganska mycket sid- och motvind, men vad gör väl det när man vet att det skulle innebära härlig medvind hem.

Väl på jobbet hade vi avverkat en runda på strax över 40 kilometer.

En sån skön start på dagen!

Jag rullar iväg från videobutiken prick 06.00 och kör en runda på ungefär 45 kilometer. Målet är att vara tillbaka i stan till klockan 08.00.

Vill du åka med? Skriv en kommentar!

Många cyklister på rundorna är kul men nästan ännu roligare tycker jag det är att det är så många nya glada och duktiga cyklister som hittat till klubbens forum och sen ut på rundorna.

Med bara några minuter kvar till starten av dagens runda blev jag värvad som ledare eftersom närmare 40 av cyklisterna ville köra i 26-gruppen. Men bara Roger som ledare hade det blivit en smula svettigt så vi delade upp oss i två grupper.

Eftersom min ursprungsplan var att ”bara åka med” idag så blev det lite halvpanik att få reda på hur tusan det var tänkt att vi skulle köra. Räddningen blev Pierre som hade en fin inplastad karta som jag fick låna.

Väl iväg var vi 20 cyklister i min grupp, varav väldigt många var helt nya bekantskaper för mig. Men väldigt snart blev det tydligt att det var ett jämnstarkt gäng som jag fått med mig. Och dessutom skitduktiga på att köra.

De 12 milen gick som på räls och jag satt mest och log och bara njöt trots att vi stundtals körde fort som tusan. Det tänkta snittet på 26 km/h blev i slutändan strax över 29 km/h. Men eftersom alla mådde som prinsar var det ingen idé att bromsa utan stå på och bara ha kul.

Snabbt iväg från jobbet för att hinna byta om och cykla halvmilen till startplatsen. Självklart hittade jag inte en massa saker som jag ville ha med mig och velade en hel del med hur jag skulle klä mig ed tanke på att det var ganska kallt. Allt strulen ledde till att jag kom sent iväg och fick hets-köra för att hinna.

Men jag kom på en smart användning av garmindatorn. Slog in adressen till startplatsen och valde att visa beräknad till till desitnationen. På så sätt behövde jag i alla fall inte pressa på mer än nödvändigt och kom bara nån minut sent.

Det visade sig att det var hela 25 cyklister som samlats. Inte illa för att vara säsongens första veckodagsrunda och det i en ganska rejäl kyla. Men solen sken ordentligt så det var ändå härligt.

Efter att ha kört de fem milen på 1.45 somnade jag med ett stoooooort leende (och trött kropp) på kvällen.

Men det är lite lustigt att sitta och pressa sig i en mässmonter. Under de sista minutrarna blundade jag en stund. När jag tittade upp igen såg jag att jag snorade en aning. Fasiken va sjukt egentligen att i den situationen tänka ”men så kan jag ju inte göra i montern” och torka bort det samtidigt som mjölksyran sprutar ut i benen och det känns som om ögonen håller på att poppa ur skallen.

Dagens nästa bisarra händelse var att jag direkt efter testet drog på överdragskläderna och tog spårvagnen till Hisingens CK’s söndagspinning där jag skulle hålla i en timmas Aktivitus-pass. Det var inte direkt med pigga ben jag hoppade upp på den ledarcykeln…

Resultatet av testat då? Tjugosex sekunder längre kört och två slag högre maxpuls, jämför med torsdagens test. Inget revolutionerande, vilket jag så klart inte förväntat mig heller. Men jag gjorde det jag bestämt mig för – körde ända in i kaklet.

Nästa gång det är dags för test skall siffrorna se ännu bättre ut. Men nu får det nog räcka med maxpulstestande för mig på ett tag.

» Aktivitus

Tack till Steve Cook som fotade.

På onsdag är det dags för mitt första pass inomhus på Fysiken enligt schemat. Underbart att äntligen vara igång igen!

Nästa ”återbesök” på Aktivitus testcykel blir på Tvåhjulsmässan på Svenska Mässan i Göteborg i slutet av januari då jag ska köra samma test som jag gjorde i förra veckan.

Fast med den lilla skillnaden att det blir med publik på mässan. Klart annorlunda…

» Aktivitus

Resultatet talade sitt tydliga språk. Mina fyra månaders fantastisk dekadent icke-tränande efter hemkomsten från Paris-Brest-Paris har satt sina löjligt tydliga spår.

Vikten har gått upp med whopping 9 kilo (!!!!!) och testvärdena är allmänt…halvkassa.

Men positivt jämfört med testet jag gjorde innan jag började förbereda mig inför PBP är att mitt hjärta jobbar bättre nu än då.

Så nu är det bara att inse fakta och börja träna. Jag ska INTE in i decitonklubben igen. Det har jag lovat mig själv och det skall jag hålla.

Nu blir det till att köra efter Aktivitus träningsprogram igen så att jag hittar tillbaka till formen. Nästa test blir live på 2Hjulsmässan i Göteborg i slutet av januari. Då ska jag banne mig ha bättre värden än igår.

Kom igen Christer, kom igen!

» Aktivitus

Sen jag kom hem från Frankrike har jag tränat en enda gång. Och knappt då ens eftersom det bara kändes trist och tråkigt när jag cyklade sist.

Men med Rosa Bandet-spinningen i antågande börjar träningssuget återvända så sakta. Och det behövs… Dekadensen har varit total under min viloperiod.

Det enda som oroar mig lite smått är att det fortfarande känns lite underligt i mina knän. Men om jag rullar igång försiktigt ska det nog gå bra. Mot Fysiken igen!

Forza Christer!

Trots att jag fått frågan ”har du börjat cykla igen efter loppet ännu?” på varenda möte under dagen och alltid svarat ”Nä, nu får det räcka för i år” började det rycka i cykelbenen när det var dags att gå hem.

Så det blev en kort runda på en timma innan middagen.

Första halvan kändes toppen men när det var dags att vända hemåt kändes det väldigt mycket att det nog var dags att trots allt låta cykeln stå för resten av året. Istället för att cykla och njuta av det fina vädret handlade det mer om att ta sig hem.

Som tur var blev jag omkörd av tre ”efter-jobbet-krigare” som körde som tokar på väg hem från jobbet. Jag hakade på dom de sista fem kilometrarna och dammade på och blev till och med rejält svettig på köpet.

Förutom att det inte kändes ”jippie!!!” rent mentalt när jag cyklade så började kroppen knarra misstänkt mycket ganska snabbt. Armbågarna klagade, vänster knä började kännas av och baksidan av höger knä stramade på ett skumt sätt. Och under den sista milen började till och med ryggen klaga. Det händer inte ofta.

Jag tolkar det här som att kroppen säger ”grabben, ta det luuuugnt nu” och lyssnar på det. Totalt blev det nästan prick 750 mil körda i år, vilket är sanslöst mycket mer än jag nånsin kört under ett år tidigare.

Så nu åker cykeln in i förrådet för säsongen. Men fint väder var det ta mig tusan!

Vi var två ledare och 12 deltagare som gav oss ut på en fem mil lång solig runda där vi gick igenom hur det fungerar att cykla i grupp.

Här är en film med lite foton och en film från rundan.

Tack alla som var med!

» Hisingens CK

Till dagens runda hade SMHI utlovat sommarens första riktigt stora sol över Göteborg. Pyttsan!! Det var grått och småfuktigt väder hela vägen, förutom tre ynka minuter då vi körde genom Lindome – vilket också var exakt då jag passerade 600 körda mil.

Vad kan vi lära oss av det här..? Som jag ser det måste nån där uppe gillar att jag cyklar. Och så ska man passa sig jäääääkligt noga för min arbetskamrat Anders. Men det var väl det jag alltid misstänkt…

Då kom sms’et: ”Ösregn i Vårgårda. Inställt”.

Inställt!? För lite regn!? Såna jäkla solskenscyklister!!

Då har dom inte cyklat i Göteborg. Här är ju den numera klassiska cykelparollen ”Regn är bara flytande solsken”.

Men på nåt sätt var det ändå helt rätt i sammanhanget. Hela den här sommaren har ju varit rejält kass med uselt väder hela vägen, så varför skulle det vara annorlunda nu liksom?

Så nu är allt inplockat här igen och dagen kommer ägnas åt de tusentals detaljer som är kvar att fixa innan avfärden mot Frankrike.

Eftersom jag hade känslan av att jag borde ligga nära 500 mil kollade jag. Och…det visade sig att jag låg prick på 500. Inte en kilometer mer eller mindre.

Hepp!

» Funbeat

Efter fyra dagar i Barcelona och en dunderslapp och skön dag på stan tillsammans med våra supertrevliga kompisar Anna och Olle från Stockholm var träningsmotivationen inte direkt på topp.

Idag blev räddningen att åka till Kviberg och kolla på fotboll. Det är väl knappast en sport som skulle intressera mig i vanliga fall men när Anna och Olles 12-åriga dotter spelade sin första match i Gothia Cup så var det andra bullar! Extra kul blev det när hennes lag Viksjö vann sin match med 2-0. Jäklar va kaxiga och duktiga de här 12-åringarna var!

Några kilometer längre ut på rundan svängde jag in på cykelkompisen Timos affär TM Cykelservice i Partille och slösnackade lite och klappade på hans fina hund.

Och när jag ändå kommit så här långt var det ju liksom lika väl att stå på och köra hela rundan. Tänk vad enkelt det är att lura sig själv…

Hur var rundan då? Backig, varm och svettig. Snacka om underbart att kunna cykla utan ben- och armvärmare för att inte tala om utan regnjacka efter den senaste månadens skitväder!

» TM Cykelservice

Regnet har vräkt ner hela veckan och för varje dag har det kännts som det omöjligtvis kunde bli värre. Men ack…

Lika säkert som att SVT’s meteorolog Pär Holmgren har en snuskigt ful frilla, lika säkert har det varit att regnet blivit värre för varje dag. Och idag blev det all hell breaking lose när regnet vräkte ner såpass mycket att det stundtals var omöjligt att se nåt genom sportglasögonen. Det ihop med en sjuhelsikes vind gjorde att det blev en tung runda.

Jag mådde toppentoppen fram tills cirka sju mil men sen fick jag en fantastisk svacka som slog till som en käftsmäll på en Eddie Meduza-konsert på folkets park. Och snabbt gick det också. Skumt!! Jag brukar känna av att det är iväg annars.
Jag räddades dock av att kompisen Pierre hade ett väldigt praktiskt bakhjul som jag kunde ligga bakom…

Och som om inte det var nog missade vi en sväng vilket gjorde att vi körde några mil extra. Ooops…

Damn! Snacka om en snackerunda som blev en svackerunda! Men det varma badet och pizzan som min fru ordnade gjorde i alla fall att livslusten återvände. En smula…

» Pär Holmgrens frilla

Heja sommaren!

Men trots det stod det tre cyklister och väntade vid starten klockan sex för att köra morgonrundan på 45 kilometer. Toppen!

Dagens sparringpartners blev Rasmus (på singlespeed), Göran och det levande lyckopillret Jon-Erik. Trevligt gäng med andra ord vilket gjorde att vi hade skitkul trots att regnet nästan hoppade upp från marken och bet en i baken. För jääääklar va det regnade!

Dagens vansinnesuppdrag blev en jakt på en skönt trimmad EU-moppe som jag nääästan lyckades komma ikapp. Att göra såna tokryck på fastande mage är alltid lika spännande.

Imorgon är det dags för morgonrunda igen, då förhoppningsvis med lika trevliga cyklister och kanske lite torrare väder.

Fast…regn är ju bara flytande solsken!

I nästa vecka kommer jag köra måndag till torsdag innan det är dags att dra igång min semester med buller och bång med en resa till Barcelona tillsammans med min fru.

Rundorna blir strax under fem mil med start från Linnéplatsen klockan sex på morgonen.

Så om du bor i Göteborg eller är på besök i Göteborg och är sugen på att cyklar i arla morgonstund är du alltid välkommen att hänga med! Skriv gärna en kommentar om du kommer!

Med två månader, som innehåller såväl Motions 6-dagars som semestertider, kvar till start känns det som jag ligger helt okej till i mina förberedelser inför Paris-Brest-Paris.

Om man jämför med tidigare år? Förra året kom jag upp i 350 mil totalt, och då var det mitt all-time-high.

Trampa, trampa!

Det måste nästan vara samma dator som tar fram SMHI’s väderprognoser som gör Kamratpostens horoskop, för det är inte många dagar i år som vädret stämt överens med prognosen…

Papphammars väderprognos ”Idag blir det…..väder!” funkar lika bra.

Men va tusan – en ny träningsvecka är här med en massa sköna morgonrundor. Yippie!

» SMHI
» Klingon

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Kom igen nu, ge oss lite riktigt sommar för bövelen! Som tur är var det i alla fall härligt soligt.

Nu blir det vila fram till lördagens 40-milare.

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Dagens sparringpartner blev Rasmus Olsson som varit med på nästan alla morgonrundor nu. När Rasmus trycker på uppför rullar hans snygga stålracer på med en hejdundrandes hastighet och idag fick jag bita i ordentligt för att hänga med i en del backar.

När vi körde ute vid havet på Säröbanan såg vi en rejäl ”vägg” av dimma som närmade sig. Några minuter senare var vi mitt i dimman och sikten sänktes rejält. Men en stund senare sprack dimman upp så sakta och när vi rullade in i Göteborg igen hade solen kommit fram ordentligt.

Men varmt? Njae…

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Jisses… Förra året cyklade jag 350 mil. Totalt!

I jämförelse med andra randonneurer är det ingen extrem distans att ha kört vid den här tiden av året men eftersom jag inte är en större fan av att ligga ute på vägarna i vinterslasket valde jag att cykla inomhus på Fysiken i vintras.

Nu byggs milen på i rask takt i och med att kvalificeringsloppen inför Paris-Brest-Paris är i full gång. Redan i slutet av den här veckan kommer jag att ha kört över 250 mil och sen rullar det på.

Paris – here I come!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Men när vi vände norrut för att börja resan hemåt fick vi en käftsmäll som bara kan mätas med en usel Stefan & Krister-föreställning (har dom gjort nån bra…?). Japp…att flaggorna stod som stärkta på flaggstängerna innebar tydligen även idag att det blåste rejält.

Men vi bet ihop och kämpade på och kom i mål på de 10 milen med ett snitt på en bit över 28 km/h. Med tanke på vinden så blev det en rejält mycket tuffare körning än tidigare morgonrundor men ibland är det kul att trycka på. Speciellt om man har kompisar med i gruppen som är tävlingscyklister.

Att tillåta sig en andra frukost bestående av hönökaka, ost och salami efter en morgonrunda är underbart. Och när jag sitter och mumsar på min frukost vaknar en yrvaken dotter upp.

Heja klämdagar!!

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!

Men trots den sanslöst stora gruppen visade det sig flyta på riktigt bra på den 11 mil långa rundan. Eftersom det inte funkar att kommunicera muntligen genom en grupp på 28 cyklister, varav detta var den första gruppcyklingen nånsin för vissa, blev min runda mer av intervallkaraktär än distansrunda eftersom en del hade ben som kalvar på grönbete och andra ben som betongklumpar. Så när det blev lucka var det bara att trampa fram genom gänget och se till att hastigheten sänktes en smula tills gruppen var samlad igen. Det funkade riktigt bra visade det sig. Inget skrik, inget gap och gruppen blev bra samlad.

Fikat kom helt perfekt efter rundans längsta backe. Kanongoda mackor och (så klart!) en ”spurtkaka”, dvs en dammsugare satt som en smäck.

Summa sumarum blev det 11 mil i ett lagom varmt och soligt Göteborg tillsammans med massor av trevliga cyklister. Perfekt söndagsnöje med andra ord. Benen och skallen kändes klockrena så nu ser jag fram emot nästa veckas lugna rundor under veckan och mitt kvalificeringslopp på 300 km på lördag.

Flera runt omkring mig har frågat om jag är nervös. 30 mil är ju ”jättelångt!”. Fast det känns faktiskt ganska hellugnt. Det enda som skulle kunna stoppa mig är en skada eller sjukdom, och ingen av de två sakerna står med i min veckoplan så det är bara att köra…

» Hisingens CK

Tack till Raymond som tog bilden från starten.

Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!