Igår kom det ett sms från Roberto Vacchi: ”sugen på åka cykel innan jobbet imorgon?”. Det där är exakt den sortens knuff jag behöver för att komma iväg och cykla, så i morse var vi ute och rullade.
Vi körde ner till Särö och hem igen. Lite blött på vägbanan men ingen fara i övrigt. En sån perfekt kombination: träning innan jobbet och supertrevlig sällskap!
Håll förresten ett öga på vacchi.se framöver för att se när Roberto drar igång sin nya webTV-satsning!
Ja jäklar, en sån het runda det blev i söndags. 16 mil i stekande solsken.
Här häller jag en femte flaska iskallt vatten över mig på ett stopp på en bensinstation längs rundan. Chockerande kallt just då, men fem minuter senare var jag snustorr igen. Härlig värme!
Under uppladdningen inför ultraloppet Paris-Brest-Paris körde jag med med träningsupplägg från Aktivitus. Resultatet var faschinerande eftersom skillnaden ”före/efter” var enorm. Att jag blivit testad av dom innebar också att jag visste i vilket pulsspann jag skulle röra mig för att kunna hålla hela vägen de 1230 backiga kilometrarna. Inte minst mentalt var det en enorm fördel att ha med sig.
Men om det var en enorm (i mina mått mätt) satsning såväl psykiskt som fysiskt då så är det helt nya förutsättningar nu när jag inte har nåt sånt lopp att fokusera mot. Och så är det ju egentligen för de flesta motionärer.
Sen tidigare så har Aktivitus samlat ihop en rad elitidrottare på toppnivå i ett Team Aktivitus Elit. Nu har man även skapat ett Team Aktivitus Motion, som jag numera ingår i.
Om en månad prick befinner jag mig på Mallorca för att vara cykelguide under två veckor på Camp Mallorca.
Efter att ha slitit på spinning- och testcyklar under vintern ska det bli riktigt skönt att få komma ner till värmen på ön och få njuta av cykling tillsammans med en massa andra trevliga cyklister.
Jag kommer köra en hel del cykelguidande men också fungera som fotograf under de två veckorna jag finns på plats. Skall bli riktigt kul!
Idag var jag på plats på gymmet för att köra ett eget pass. I omklädningsrummet upptäckte jag fuckup #1: pulsbandet kvar hemma. Segt när man skall köra pulsbaserad träning. Men skit samma, bara bita ihop och köra på känn.
Två sekunder senare, dags för fuckup #2: inga strumpor. Men va faaan! Fast det var ju inte hela världen, strumpor kan man köra utan.
En bit in på passet irriterade jag mig på att det kändes skumt mellan byxornas hängslen och tröjan. Till slut tog jag av mig tröjan (satt ensam i cykelsalen) och märkte att en strumpa satt mellan hängslet och axeln. Hur faaasiken hamnade den där? Fuckup #3 helt klart.
Den sista intervallen skulle vara 15 minuter lång, men av nån outgrundlig anledning hade jag fimpat ös-musiken redan efter 10 minuter och soft nervarvningsmusik ljöd i högtalarna. Fuckup #4.
Vid det här laget hade jag redan börjat inse att det här inte var min dag så jag nöjde mig med de minuter jag fått ihop och bestämde mig för att det var lika bra att bli av med cyklandet så fort som möjligt för den här dagen.
Vad mer kunde nu gå fel?!
På väg in till duschen upptäcktes fuckup #5: duschtvålen låg kvar hemma. En sån dag. Snacka om twilight zone!
Under alla de år jag tränat har jag aldrig glömt en enda av dessa saker innan. Så statistiskt sett var det väl dags nu. TIll nästa träning skall allt dock kollas, dubbelkollas och kollas igen.
Veckan som gått såg ut att bli lite ”vare sig hackat eller malet” träningsmässigt men ordnade sig till slut.
Tyvärr tog jobbet upp alldeles för mycket av min energi i veckan med deadlines som närmar sig för flera stora sajter som skall levereras vilket gjorde att jag inte kom iväg på mina planerade morgonträningar. Istället satt jag på jobbet och slet redan i de tidiga morgontimmarna.
Men trots det blev det en okej träningsvecka med spinningledande på tisdagen på Active Wellness, en härlig intensiv kvällspromenad, ett coreboll-pass på Fysiken och en söndagsspinning på 2 1/2 timma med Hisingens CK.
I nästa vecka ska det bli ordning på torpet igen. Då skall alla pass i Activitus-schemat levereras enligt plan plus ett gästspel hos Lygnens Venner på onsdag och sen två timmars ledande på en Mallorca-spinning på söndag med Hisingens CK. Fysikens coreboll-pass var riktigt bra så funkar det så skall jag försöka gå på det på lördag också.
Idag är det söndag och i och med det är första veckan med träningsupplägget från Aktivitus över.
Hur känns det då? På första passet i måndags tidigt på morgon var inte helt ”oj, det här gick ju lätt!”. Snarare ”Men hallå!”. Efter tre ganska långa intervaller uppe på mjölksyratröskeln var det inte utan att jag förbannade Mattias (och för all del mig själv för att jag ger mig in i sånt här). Men redan på andra passet i fredags kändes det betydligt bättre. Kan ha att göra med att jag mentalt var mer förberedd på slitet.
Efter att ha inhandlat en gymboll i den lokala sportaffären gav jag mig på att testa ett bålstabilitetspass. Till de kommande veckorna skall jag nog ta och försöka gå på nåt core-liknande pass på Fysiken eller Active för att få lite mer koll på den delen.
Att köra tidigt på morgonen innan jobbet går förvånansvärt bra trots att jag är en uttalad nattmänniska.
Jag fick också in ett pass utanför schemat när jag körde som instruktör på Active Wellness i tisdags men dagens spinning med Hisingens CK valde jag att stå över.
Så summa sumarum av första veckan – check, check, check! Känns bra!
Nästa vecka står åter igen två intervallpass och ett bål-pass på schemat. Bring it on!
Imorgon är det dags för första omgången träning efter det nya träningsupplägget från Aktivitus. En timmas intervallpass med intervaller på 10 minuter strax under mjölksyratröskeln står på programmet.
Jag kommer försöka köra all träning innan jobbet så imorgon bitti klockan 07.00 drar jag igång!
Musiken under de första två veckorna består av en timmas ihopmixade låtar med Depeche Mode som jag satte ihop tidigare idag så att dom matchar upplägget.
En sån grym start på en morgon!
You got to work hard, you got to work hard!
If you want anything at all!
– ”Work Hard”, Depeche Mode
Ikväll fick jag mitt nya träningsupplägg för 2009 från Mattias på Aktivitus.
Som vanligt bygger hans upplägg på vad man har som egna mål, så årets upplägg ser ganska rejält annorlunda än det program jag körde med inför Paris-Brest-Paris då det var uthållighet, uthållighet och åter uthållighet som gällde.
De första veckorna innehåller styrketräning med bålstabilitet och tröskelträning som ökar i intensitet allt eftersom.
Igår var det dags för årets första maxpulstest hos Mattias på Aktivitus. Att mitt resultat skulle vara ”med potential för utveckling” var jag helt på det klara med redan innan.
Efter att ha tagit det rejält lugnt med allt vad träning heter under 1 1/2 år var inget annat att vänta. Så all förslappning i min kropp är helt självförvållad…
Att köra ett maxpulstest är verkligen en underlig grej för psyket. Visst, det känns och gör ont efter en stund men man känner att ”äh, en stund till ska det allt gå” men så plötsligt bestämmer sig benen för att det inte ska gå mer och då är det slut. Det här var femte gången jag testar mig hos Aktivitus och varenda gång har jag varit förbannad efteråt för att det (efteråt) känts som om jag borde kunnat köra lite till.
Men som Mattias brukar säga varje gång: ”Nä, det kunde du inte”. När tillräckligt mycket mjölksyra fyllt benen är det bara att inse att det inte går mer. Men jäkligt skum känsla är det.
Efter testet idag ville Mattias köra ett test till. Det skulle köras två sjuka spurter. Resultaten blev en härlig kräkning på toan efteråt. Saker man frivilligt utsätter sig för en onsdag morgon…
Men nu har jag siffror på hur långt förfallet gått och diskuterat med Mattias vad mina mål skall vara under 2009 och hur jag kan nå dit. Att lösningen stavas ”träning” förvånar väl knappast.
Så nu väntar jag på mitt träningsprogram som kommer om ett tag. Med tanke på att jag är extremt morgontrött låter det kanske underligt men jag längtar faktiskt efter att tvinga mig iväg till gymets testcykel tre-fyra gånger i veckan och sitta på cykeln 06.30.
Mattias har utlovat korta och kärnfulla pass som skall vara lika effektiva som långa lugnare pass. Låter spännande, även om det kommer innebära att muskelbjässarna som brukar vara på gymmet på morgonen kommer blänga ännu mer på den lycraklädda idioten som sitter och försöker slita isär spinningcykeln i ena hörnet med några minuters mellanrum.
En sån galen dag! Vaknade vid åttatiden i morse och redan då var tempen en bit över 20 grader. Galet!
Dagens söndagsrunda med Hisingens CK blev till en början en riktigt skön runda. Varmt och fint och nylagda asfalt upp till Lilla edet. Men antar att jag borde tagit det faktum att fiket i Backamo låg efter exakt 66.6 kilometer för efter fikastoppet blev det riktigt tungt.
Jag och hög värme är ingen bra kombination i år, det är helt klart. Att den lilla vind som fanns inte svalkade en nanograd hjälpte inte direkt till.
Så trots att jag skötte drickandet och ätandet bra var det med enormt tungt huvud och på vippen till att stanna och kräkas mest hela tiden jag bet ihop och tog mig runt. I de sista större backarna fick jag en hjälpande hand i ryggslutet från Roger som därmed blev dagens hjälte enligt mig.
Vid ett stopp i en bensinstation i Kode skrämde jag slag på ett gäng norrmän genom att utan pardon ta kommandot över luft/vattenskåpet dom tänkte använda genom att rafsa ut hinken som stod där inne, vrida på vattenkranen på max och sen trycka in huvudet i skåpet och låta kallvattnet flöda. När jag var klar efter några minuter och troligtvis hade lite mindre vilt i blicken frågade mannen på det mest försiktiga sätt ”varmt att cykla idag…?”. Herre jäklar. ”Skiter björnen i skogen” tänkte jag. Men behöll tanken för mig själv. Man ska va snäll mot sina grannländer…
Men det fann några höjdpunkter på rundan också. Den lätt rundlagda mannen vid Ingeltorpssjön som stod och metade alldeles vid vägen endast iklädd ett par knallröda…stringbadbrallor kunde skrämma vem som helst till en panikspurt. Killarna som är på väg längs västkusten på longboards körde vi förbi också och tjoade på.
Efter rundan kröp jag ner i ett iskallt bad tills jag kände likstelheten komma. Frös som en hund. Men väl uppe ur vattnet var jag lika varm igen. Märkligt…
Om rundan kan betecknas som ”hell” (och det får den nog) så var avslutningen på kvällen (och semestern faktisk) desto trevligare. Skaldjurspasta på Sjöbaren i Haga tillsammans med familjen. Mysigt, gott och helt klart dagens ”Heaven”.
Idag åkte jag med på säsongens första gryningsrunda med Hisingens CK. Jag hade tänkt cykla på morgonen i alla fall eftersom det är så varmt och skönt väder så jag passade på att åka med på gryningsrundan. Starten gick tjugo över fem på morgonen (!!) från Lilla Torget.
Thomas som håller i rundorna brukar ha olika teman på dom. Dagens tema var ”Längs trådbussens väg”. Det visade sig att det en gång i tiden gick en trådbusslinje mellan Lilla Torget och Jaegerdorfsplatsen i Majorna.
Gryningsrundorna körs i lugn maklig takt så det är mer en social ”snackerunda” än en regelrätt träningsrunda men det är oerhört skönt att komma ut och rulla innan staden har vaknat.
En del har inte ens gått och lagt sig som t ex de glatt skrålande killarna vi hittade på Linnégatan som undrade vem av oss som hade den rosa ledartröjan, rejvpartajarna vid Röda Sten som hade high life och koppartjuven som stod på en bro med en sopbinge full med kabel som ”ramlat av en lastbil”.
Det är inte var dag som det är 15 grader ute när man stiger upp klockan halv fem, så det blev att köra i kortärmat och med kortbyxor. Underbart!
De andra avslutade rundan med en rejäl gruvarbetarfrukost på Café Tintin men jag åkte hem för att limma tubdäcken på den gamla fina stål-Chesinin som skall få nypremiär på Camera Cat-rejset senre i eftermiddag.
Dagens tidiga morgonrunda samlade fem pigga cyklister. Inte illa med tanke på att vi startar klockan sex på morgonen.
Till skillnad mot rundan igår då det var så dimmigt att man knappt såg sitt eget styre var det helt fantastiskt väder idag. Soligtm varmt och inte speciellt blåsigt.
Även idag blev det ganska hög hastighet men eftersom vi var så jämna i gruppen blev det ett skönt och jämnt tempo under rundan.
Nu hoppas jag på bra väder i nästa vecka också så att det blir fler morgonrundor då.
Vi blev fyra stycken – jag, min arbetskamrat Tony, Michael och Raymond – på dagens morgonrunda.
Dimman var kompakt ända tills vi passerade stadsgränsen mellan Mölndal och Göteborg då det helt magiskt blev jättefint väder. Men innan dess var det så fuktigt att det rann kondensvatten från hjälmen och bromshandtagen blev såphala.
Det finns ingen ”målhastighet” på morgonrundorna utan vi tar det allt eftersom och anpassar oss. Idag blev det en behaglig runda med strax över 28 km/h i jämnt och fint flyt.
Imorgon kör vi samma runda igen men i nästa vecka blir det nog en annan, och lite mer kuperad, bana.
| 2 kommentarer. Skriv en du med! »
Igår var det dags för årets första maxpulstest hos Mattias på Aktivitus. Att mitt resultat skulle vara ”med potential för utveckling” var jag helt på det klara med redan innan.
Dagens tidiga morgonrunda samlade fem pigga cyklister. Inte illa med tanke på att vi startar klockan sex på morgonen.
Vi blev fyra stycken – jag, min arbetskamrat Tony, Michael och Raymond – på dagens morgonrunda.
I förra veckan körde jag säsongens första morgonrunda och på onsdag och torsdag i den här veckan kommer jag köra två nya rundor. 
