Igår tömde jag bilderna från årets PBP som låg i min digitalkamera så här kommer 50 nya bilder som supportteamet fotade under loppet. Jag orkade inte riktigt lösa kronologin på dom men det bjuder jag på.
Bildspelarens navigation är lite småknepig. Det finns fem uppsättningar med 10 bilder i varje. För att byta uppsättning klickar du på de små siffrorna längst ner. Eller så klickar du bara på bilden så visas nästa bild automatiskt.
Här kommer en film från målgången på PBP så att ni som körde kan minnas den goa känslan och ni som var här hemma kan få vara med på ett hörn.
Kvalitén är allt annat än bra, mest beroende på att jag filmade med min mobiltelefon. Men ändå ryser jag varje gång jag ser den. Jag kan lova att det rann en och annan tår när vi körde in i rondellen…
Flera av de erfarna PBP-cyklister jag känner har varnat för att de som under lång tid lagt ner ett stort engagemang på en rejäl satsning som t ex Paris-Brest-Paris kan drabbas av något som liknar en depression när allt är över.
Att som jag i princip hoppa rakt in i en bil och bege sig hemåt efter målgången och sen slänga sig huvudstupa in i arbetet och vardagslivet efter den minst sagt omtumlande PBP-upplevelsen är nog långt ifrån optimalt rent mentalt.
Kroppen känns fortfarande slutkörd, huvudet är helt tomt och jag förstår precis vad dom menade när dom pratade om känslan av tomhet när allt nu är över.
PBP har funnits i mina tankar i princip konstant under ett års tid. Förutom all träning som lagts ner har satsningen inneburit att en massa saker varit tvugna att ordnas och gås igenom. Det har varit tusentals detaljer att hålla ordning på. Och till det kom att ställa in sig mentalt inför upgiften.
Jag trodde inte att det skulle vara några större problem att gå från ”PBP mode” till vardag men redan under de sista milen in till mål kunde jag känna en underlig motstridig känsla. Det var så klart helt underbart att känna att jag skulle greja loppet, men samtidigt kändes det ganska tungt att veta att allt snart var över.
Nu är det över. Loppet är avklarat, segern är firad och vardagen är här igen…
Dags att hitta nya mål att se fram emot. Den här gången blir det dock betydligt mer sansade mål, troligtvis långt bort från cyklingen eftersn vardagen måste fås ihop på ett mindre cykelfokuserat sätt än hur det varit det senaste året. Familjen kommer helt klart bli huvudfokuset. Utan deras stöd det senaste året hade min satsning varit svår att genomföra.
Den närmsta tiden kommer jag att jobba lite med att summera mina tankar från loppet och satsningen. Och det blir säkerligen ett och annat inlägg här på bloggen också.
Den enda cyklingen som är planerad den närmsta tiden är motionsloppet Mjörn Runt nu på söndag som jag kör tillsammans med min coola blå/grönhåriga dotter i myyyycket lugn takt. Vi ska cykla sex mil, äta bullar och ha kul tillsammans. Om det inte regnar, för då går vi på bio istället.
Att årets Paris-Brest-Paris var ovanligt tufft hade alla vi som deltog på känn. Var var all den sköna värme som alla pratade om och som vi längtat efter liksom?!
Exakt hur brutal årets upplaga var fick vi ett bevis för idag när den svenska samordnaren Bengt Sandborgh summerar årets lopp.
Hela 30% av de som kom till start tvingades bryta. En tredjedel!! Och då ska man ändå komma ihåg att alla deltagare har klarat av sina kvalificeringslopp och är bra fysiskt förberedda.
Glädjande nog var siffran för antal som brutit bara 17.5% för de svenska deltagarna. Att säga att vi svenskar blivit härdade på sånt här skitväder under året är ju knappast nån överdrift…
Av de 91 startande svenskarna var fyra kvinnor. Alla dessa tog sig i mål vilket så klart är superstrongt!
Tydligen har 1956 år upplaga av PBP tidigare bedömts vara den jäkligaste, men årets sägs vara i paritet med den.
Fan va sjukt stolt jag är över att ha fixat det!!!
Att kroppen skulle börja protestera lite här och där efter 123 mils cykling kom knappast som en överraskning för mig, det hade jag räknat med. Faktum är att jag nog kom ganska lindrigt undan med tanke på det grisiga vädret som Frankrike bjöd på.
Jag har skrivit ner en summering av saker som hände med kroppen före, under och efter loppet. Det kan låta som mycket saker, men i det stora hela gick det riktigt bra rent kroppsligt med tanke på de många timmarnas aktivitet.
Innan loppet
• Inga konstigheter
Under loppet
• Den andra natten började höger knä göra riktigt ont. Då regnade det och var kallt. Det onda försvann då jag började köra med riktigt hög kadens och försökte sitta ner så mycket som möjligt. Den sista natten kom det onda i knäna tillbaka, fast den här gången i båda knäna.
• Handflatorna svullnade och känseln i vänster hand försvann stundtals. Gelen under styrlindan var inte alls lika bra som den jag hade på min tidigare cykel. Inte bra…
• Fötterna svullnade upp vilket gjorde att fotsulorna domnade bort ibland. Jag försökte med att knäppa upp skorna i utförskörningarna ibland och det hjälpte bra.
• Baken klarade sig förvånansvärt bra ändra fram tills de sista sex milen då det blev sårigt och jäkligt. Jag hade använt en vaselinliknande byxsalva som jag köpt på Cykel City under hela loppet men vid sista stoppet använde jag Assos tunnare salva. Men jag tror egentligen inte att det var det som var problemet, det var nog ofrånkomligt.
• Ryggen kändes av lite då och då, men inte så att det störde på nåt sätt.
• Jag har haft lite problem med nacken vid cykling i blött och kallt väder men genom att använda en slags tunn halsduk vid halsen på nätterna klarade sig nacken galant.
• Efter andra nattens sömn på loppet märkte jag att jag flämtade mycket när jag var av cykeln.
• Pulsen var omöjlig att få upp i över 130 slag/min. Det är en bra bit under min normala maxpuls.
• Innan sista nattens sömn var jag tämligen väck i skallen på grund av sömnbrist, men det blev betydligt bättre bara av de två timmarnas sömn som jag fick den natten.
Efter loppet
• Dagen efter målgången svullnade vänster armbåge upp och började kännas av.
• Höger hälsena knakade betänklingt men gjorde inte ont direkt efter målgången och en dag framåt.
• Handlederna svullnade också upp och kändes av men inte så att de värkte.
• Två dagar efter loppet försvann känseln i båda stortårna.
• På dag tre efter loppet började resten av vänster fot domna
• Huvudet känns rejält segt och kroppen ”sömnig” även tre dagar efter loppet.
När det var som allra tyngst och jävligast ute i mörkret, regnet och kylan på PBP-banan kom det ett mms-meddelande i min mobiltelefon från Tor, 8 år.
Totte gillar (som alla åttaåringar antar jag?) att använda sig av ordet ‘bajs’ och diggar Star Wars-filmerna stenhårt.
Slår man ihop de två måste det ju bli succé, inte sant?
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Resultatet blev ett stort leende, precis vad jag behövde just då.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Kategori: Paris-Brest-Paris | Tags: Paris-Brest-Paris | 13 kommentarer. Skriv en du med! »
Flera av de erfarna PBP-cyklister jag känner har varnat för att de som under lång tid lagt ner ett stort engagemang på en rejäl satsning som t ex Paris-Brest-Paris kan drabbas av något som liknar en depression när allt är över.
Att årets Paris-Brest-Paris var ovanligt tufft hade alla vi som deltog på känn. Var var all den sköna värme som alla pratade om och som vi längtat efter liksom?! 
När det var som allra tyngst och jävligast ute i mörkret, regnet och kylan på PBP-banan kom det ett mms-meddelande i min mobiltelefon från Tor, 8 år.
