T-Mobiles nyhetssajt rapporterar idag att organisatörerna bakom Tour de France uttalat sig om att Bjarne Riis inte är välkommen till årets Tour de France.
Anledningen är så klart Riis erkännande för några dagar sedan att han använt doping under sin proffskarriär, bland annat då han vann Tour de France 1996.
Christian Prudhomme, som är chef för touren, säger att han skulle se det som chockerande om Riis kom till starten av årets Tour de France.
Prodhommes slänger in en slutkläm med att det kanske var läge för Riis att ge sig själv samma behandling som han gav Basso förra året då Basso stängdes av innan Tour de France på grund av misstänkt doping.
Enligt sajten Proffsklungan diskuterar man till och med om man skall tillåta CSC att komma till start i årets upplaga.
Idag blev det dessutom känt att Danmarks Sports Hall of fame har beslutat att ta bort Bjarne Riis från samlingen.
I ärlighetens namn kan man ju undra varför man inte gått ut med att T-Mobiles Rolf Aldag, som tidigare körde i teamet och också erkänt doping i dagarna och som idag arbetar som sportchef i T-Mobile, inte heller är välkommen.
Man kan ju fundera en smula på fransmännens egentliga syn på ”lika för alla”. Man har jagat Lance Armstrong under alla år och anklagat honom för doping utan att hitta nåt men hyllar en cyklist som Richard Virenque, som ju faktiskt torskat dit ordentligt för doping, som landshjälte.
Hårda bud i Mellerud…
Vad tycker du om det här? Skriv gärna en kommentar!
Ett år efter att den senaste raden av dopingavslöjanden inom proffscyklingen radats upp har det inte hörts ett enda pip från Svenska Cykelförbundets sida. Visst, inga nya svenskar har ertappats som dopade men ”snacket på stan” kring cykelsporten är allt annat än positiv just nu kan jag lova.
Vad tänker man göra från SCF’s sida för att rädda det lilla anseende som tävlingcyklingen har i allmänhetens ögon. Under året som gått har jag mest fått ”inga kommentarer” eller ”inga nya svenskar har ertappats för doping så vi agerar inte” som svar vid de tillfällen jag pratat med representanter från SCF.
Om de svenskar som är och har varit med i proffscirkusen verkligen är så rena som vi så gärna vill tro vill jag se dom i en kampanj ihop med SCF så att det blir lite jävlar anamma i den här frågan från svenskt håll.
Med tanke på den senaste veckans utveckling med erkännanden på löpande band känns det som det är dags att agera. Jag gjorde ett litet försök att få igång snacket för ett år sen med kampanjen ”Cyklister mot doping” och trodde i min naivitet att det kanske skulle få SCF att agera. Nu ett år, och en sjukt stor mängd erkännanden, senare har jag inte sett minsta tecken (utåt i alla fall) på att man agerat.
Nu är det hög tid att rädda vår sport! För jag är trött på att få frågan om även jag dopar mig. Hallå liksom… Men tyvärr är det så som allt för många ser cykelsporten.
Vad kan du som cyklist göra? Det enklaste är så klart att skriva på uppropet ”Cyklister mot doping”, men varför inte höra av dig till SCF? Skicka ett mail och berätta lugnt och sakligt om hur du ser på saken och fråga hur man tänkt agera.
Så har även danska Bjarne Riis, som vann Tour de France 1996 och som idag är chef över stallet Team CSC, erkänt att han använt sig av EPO under sin karriär.
Han erkände det på en presskonferens i Danmark idag efter att en hel rad andra cyklister i tidigare Telekom-stallet, bland annat Rolf Aldag och Erik Zabel, erkänt doping tidigare i veckan. Det blev till slut ohållbart för Bjarne att hävda att han inte dopat sig.
Det här måste vara förödande för Danmark som cykelnation där Bjarne Riis varit superhjälte ända sen sin seger i Touren, och nu som chef i världens bästa lag. Team CSC’s antidopingsatsning är säkerligen fantastiskt bra, men att säga att Bjarne tappat rejält i trovärdighet i frågan är ju knappast en överdrift…
Nu får det fan va nog!!!
Är du lika trött på doping som jag varit i över ett år nu får du gärna gå in på sajten Cyklister mot doping och skriva på uppropet.
Uppdaterat: Enligt BBC Sport kräver internationella förbundet UCI att Bjarne skall skicka tillbaka den gula tröjan från Tour de France. Bra!
Men för bövelen! Ännu en toppcyklist som erkänner doping. Eller gör han det?
Ivan Basso har erkänt att han är inblandad i spanska dopingskandalen ”Operación Puerto”.
Men i ett fantastiskt ”Clinton-ögonblick” sa han igår att han inte dopat sig, utan ”bara försökt dopa sig”. Låter farligt likt Clintons ökända ”I didn’t inhale”-citat. Tillåt mig hånle Ivan…
Roberto Vacchi såg presskonferensen på italiensk TV och rapporterar på sin blog att Ivan Jasså – förlåt Basso – vill ”att man skulle visa honom respekt framöver”. Om jag hånlog innan skrattar jag rått nu.
Respekt är inget man kan kräva, det är nåt man förtjänar.
Som första svenska elitteam, mig veterligen i alla fall, har Team Cyclesport.se tagit beslutet att ställa sig bakom kampanjen Cyklister mot doping som jag startade förra sommaren.
Enligt teamchefen Dennis Nystrand var det inget svårt beslut att ta.
– Vi vill så klart se en helt ren cykelsport så det kändes helt naturligt att stödja Cyklister mot doping, berättade Dennis Nystrand när jag fick tag på honom på telefon idag.
För att visa sitt stöd finns kampanjens logotyp på tävlingströjan och man har upplåtit den bästa reklamplatsen på sin hemsida till kampanjens banner.
Det här känns oerhört positivt tycker jag. Vilket blir nästa elitteam att följa Team Cyclsport.se’s exempel?
Skriv gärna under uppropet du också om du inte redan gjort det. När detta skrivs har strax över 2.100 cyklister och cykelfans skrivit under, allt ifrån proffs till vanliga motionärer.
Så har Jan Ullrich, lokomotivet från Rostock, till slut beslutat sig för att hänga upp cykeln en gång för alla.
Efterverkningarna från den spanska dopinghärvan Operación Puerta gjorde det omöjligt för honom att få jobb som aktiv cyklist på en vettig nivå. Mycket kring Operation Puerta är mer än lovligt snurrigt och ännu har han faktiskt inte blivit fälld som ett resultat av allt hallabaloo. Om man som utomstående ska säga nåt om Operación Perto så blir det väl ”kom igen nu Spanien!!”.
Jag brukar kalla Jan Ullrich för cykelsportens Cliff Barnes, ni vet han i Dallas som så gärna ville bli som JR men inte riktigt fick till det. Men man gillade honom alltid ändå liksom. Så har Jan Ullrich alltid varit för mig. Visst ville man att Armstrong skulle ta etappsegrarna. Fast samtidigt hoppades man att Ullrich skulle finnas där bakom och hetsa som satan så att det blev spännande.
Bästa Ullrich-minnet för min det är det som brukar kallas ”The look”, dvs rycket i sista stigningen upp till Alpe d’Huez på Tour de France 2001. Armstrong har legat sist i klungan och hängt med huvudet hela dagen och till och med åkt snålskjuts med servicebilen. Vacchi och Adamsson är helt övertygade om att Armstrong är rökt för etappen och kanske till och med hela touren. Jan Ullrich och hela T-Mobile tänker likadant och börjar köra som tokar för etappsegern. Man har ju chansen att hänga av självaste Armstrong!
Så kommer den sista backen. Alpe d’Huez… Tjugoen sanslöst klassiska serpentinsvängar och sedan målgången. Och plötsligt så ligger Armstrong framför Ullrich….vänder sig om….tittar Ullrich i ansiktet och sticker iväg. Armstrong hade medvetet bluffat hela dagen och nu fick han rejäl utdelning. Ah, det är så bra att man får gåshud till och med sex år senare! Och inte blir det sämre när man hör Roberto Vacchis klassiska smått hysteriska referat från händelsen.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Självklart är Lance Armstrong den egentliga huvudpersonen i den här episoden. Men vad hade historien varit utan Jan Ullrich? Lika spännande som Dallas och JR utan Cliff Barnes.
Ullrich meddelade igår att han kommer fortsätta inom sporten, fast som rådgivare för det mindre teamet Volksbank.
Tack för alla åren Janne!
Ps. Man bör kanske tillägga nåt som många brukar glömma av. Han lyckades faktiskt vinna tävlingarnas tävling, Tour de France, en gång och en herrans massa andra tävlingar. Grabben kan helt klart trampa cykel…
Dagen innan min semester startade i somras startade jag i ren frustration sajten ”Cyklister mot doping”. Det enda syftet med sajten är att ge cyklister en möjlighet att uttrycka sin avsky mot dopingen inom cykelsporten. Och för all del all annan sport också…
Nu närmar vi oss 2.000 underskrifter och en rad olika företag har tagit upp uppropet på sina hemsidor, t ex Cyclecomponents, Reck Balansera, Cyclesport.se och Cykelnet. Grymt!
Ännu en gång har fansen gått samman och vänt sig mot de dopade idrottsmännen.
Denna gång är det en internationell kampanj som dragits igång av bland annat tidskrifterna Cycling Weekly och Cycle Sport som man kallar ”I support drug free sport”.
För att visa sitt stöd till kampanjen kan man köpa ett band som liknar det gula band som Livestrong-kampanjen använt. Fast den här gången är bandet genomskinligt.
Team Drylane.com och alla andra team som Drylane sponsrar kommer vara med och stödja kampanjen. Nu får vi väl hoppas att övriga svenska team och förbundet också hakar på och visar vad man tycker om eländet…
Avslöjande på avslöjande, erkännande på erkännande… När ska det bli nog med dopingidiotin inom proffscyklingen?!
Senast i raden är att Eurosport rapporterar att två tidigare hjälpryttare från US Postal-teamet, Frankie Andreu och ytterligare en cyklist, erkänt att de använt EPO vid bland annat Tour de France för några år sedan. Suck…
I senaste numret av cykeltidningen Kadens finns en notis om den senaste tidens trista dopingfall inom proffscyklingen. Notisen avslutas med en uppmaning till läsarna att skriva under uppropet på min sajt Cyklister mot doping.
Just nu är vi uppe i 1.800 underskrifter och nu börjar det droppa in rejält med underskrifter från Danmark och Norge också. Trevligt!
T-Mobiles nyhetssajt rapporterar idag att organisatörerna bakom Tour de France uttalat sig om att Bjarne Riis inte är välkommen till årets Tour de France.
I ärlighetens namn kan man ju undra varför man inte gått ut med att T-Mobiles Rolf Aldag, som tidigare körde i teamet och också erkänt doping i dagarna och som idag arbetar som sportchef i T-Mobile, inte heller är välkommen. 
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
| 1 kommentar. Skriv en du med! »
Ett år efter att den senaste raden av dopingavslöjanden inom proffscyklingen radats upp har det inte hörts ett enda pip från Svenska Cykelförbundets sida. Visst, inga nya svenskar har ertappats som dopade men ”snacket på stan” kring cykelsporten är allt annat än positiv just nu kan jag lova.
Så har även danska Bjarne Riis, som vann Tour de France 1996 och som idag är chef över stallet Team CSC, erkänt att han använt sig av EPO under sin karriär.
Men för bövelen! Ännu en toppcyklist som erkänner doping. Eller gör han det?
Som första svenska elitteam, mig veterligen i alla fall, har Team Cyclesport.se tagit beslutet att ställa sig bakom kampanjen Cyklister mot doping som jag startade förra sommaren. 
Så har Jan Ullrich, lokomotivet från Rostock, till slut beslutat sig för att hänga upp cykeln en gång för alla.
Bästa Ullrich-minnet för min det är det som brukar kallas ”The look”, dvs rycket i sista stigningen upp till Alpe d’Huez på Tour de France 2001. Armstrong har legat sist i klungan och hängt med huvudet hela dagen och till och med åkt snålskjuts med servicebilen. Vacchi och Adamsson är helt övertygade om att Armstrong är rökt för etappen och kanske till och med hela touren. Jan Ullrich och hela T-Mobile tänker likadant och börjar köra som tokar för etappsegern. Man har ju chansen att hänga av självaste Armstrong!
Ännu en gång har fansen gått samman och vänt sig mot de dopade idrottsmännen. 
Avslöjande på avslöjande, erkännande på erkännande… När ska det bli nog med dopingidiotin inom proffscyklingen?! 