Idag tog hon till exempel med sin blå grupp uppför första stigningen mot Cap Formentor, en ganska rejäl stigning som definitivt kan skrämma bort en ovan cyklist. Suzanne lät cyklisterna dela upp backen i mindre delmål i varje serpentin och sen vråla ”Jaaa!” när dom klarat av varje sväng. Det skreks i hela backen och visst tog dom sig upp!
Snacka om att det var ett stolt gäng som kom hem efter den rundan.
När man kämpat sig uppför ett berg med cykeln förväntar man sig inget annat än att mötas av kyla och blåst, men när vi kom upp till toppen av San Salvador tidigare i veckan så möttes vi av nåt minst sagt oväntat.
Längst uppe på berget var det full folkfest med säkert tusen personer. Folk hade vandrat hela vägen uppför berget och höll på att laga en massa mat. Bland annat lagade man en paella i ett kärl som var minst 2.5 meter i diameter. Galet!
Men vi hade inte tid att stanna så vi tog en titt i kyrkan på toppen som har en massa klassiska världsmästartröjor hängande på väggarna. Sen var det bara att ta på sig överdragskläderna och rullade utför serpentinvägen ner för berget igen.
Så här ser det ut när vi startar på morgnarna från hotellet. En bit över 200 cyklister rullar iväg klockan tio. Filmen är från påskafton, då körde jag med den blå (lugnaste) gruppen. Jag är med i filmen efter cirka tre minuter, men kamera på magen.
Tjejerna i elitlaget Alriksson Cycle Team har jag träffat under de senaste åren i och med att vi haft gemensamma sponsorer. Med på Camp Mallorca var två av tjejerna – Hanna och Hanna. Att säga att dom kan köra cykel är inte direkt nån överdrift. Jäklar va dom kan köra!
Jag fotade Hanna Laxholm på väg genom ”klyftan” i Sa Calobra-backen. Härifrån är det ungefär sex kilometer kvar till toppen av passet. Där de flesta andra satt och flåsade rejält gled Hanna med synbar lätthelt upp för backen och såg bara glad ut. Galet.
Idag blev det inget cyklat. Känslan i halsen fick styra och kroppen sa ”låt cykeln stå”. Så jag vinkade av grupperna och gick upp och somnade om istället.
Lite senare på eftermiddagen tog jag en promenad runt Ca’n Picafort och fashinerades över hur slitet det mesta ser ut nu innan den stora turisttillströmningen kommer. Flera hotell som varit helt igenbommade tidigare i veckan har idag börjat putsa på fasaderna. Ett lager färg och allt är redo för rock’n'roll. Snacka om yta…
Idag körde Camp Mallorca ett berstempo uppför backen från Sa Calobra-stranden. Nio kilometer och 682 höjdmeter i perfekt sommarväder.
Jag åkte moppe och fotade under hela dagen. Tio mil och lite över 800 bilder blev resultatet.
Men jag skall upp och leda en runda om några timmar så idag får det bli bara en bild – Robin Olschewski, en glad tysk triatlet, som bara har några meter kvar upp till toppen på passet. Fler bilder kommer vad det lider.
Idag var det dags. Förrådet av rena (eller åtminstone tolerabelt rena) cykelkläder var slut och det var dags att tvätta. Tvättmedlet man ska använda är nåt slags tabletter som gör att hela tvätten nu luktar själva faaaan. Lite som en gammal tant som har på sig alldeles för mycket av sin tunga tunga parfym. Så inatt blir det till att sova med öppen balkongdörr för annars lär jag inte ha några flimmerhår kvar i näsan imorgon bitti.
Hela rummet får agera torkställ. På en tv-apparat kan man få plats med fem plagg, en tavelram fyra och en lampa tre. Ingen av prylarna lär ha sin färg kvar imorgon när tvättmedelsresterna har gjort sitt skulle jag tro…
Mikael Rosén håller i simträningen under Camp Mallorca. Klockan sju på morgonen är han på plats vid poolen med sina hökögon för att rätta till tekniken på triatlerna.
Det här är Niklas. I förrgår morse var han på plats i Camp Mallorcas pool klockan sju för ett simpass på två timmar. Sen var det dags för ett cykelpass. Och ett löppass. Galet…
Idag blev det bara en kort sväng vid poolen eftersom han skall vara med i en triatlontävling senare idag på ön.
I morse var det riktigt tråkigt väder här på Mallorca, vilket ledde till att väldigt många passade på att ta vilodag. Vanligaste frågan: ”Blir det nåt idag?” Blir nåt? Herre gud, vädret kunde ju närmast beskrivas med högsommarväder i Göteborg, dvs 15 grader och ösregn. Klart vi skulle köra!
Jag och Georg var guider i den gula gruppen som skulle köra 90 kilometer. Strax efter start hände det som hänt väldigt ofta under årets läger, vädret ändrades totalt. Så regnjackorna åkte av och solen kom fram tillsammans med en kraftig vind. Känslan av att ligga i 40 km/h och kunna slösnacka med grannen utan att ens ta i är ganska skön.
Vi var ett gäng på 15 cyklister som visade sig vara riktigt jämna vilket gjorde att vi kunde ha en hög men ändå behagligt jämt hastighet.
Dagens grymma gäng efter målgången
Vid fikan var alla strålande nöjda så vi beslutade på stående fot att förlänga rundan till 105 kilometer.
Sköna rundor har jag kört många på Mallorca, men den här var nog den absolut bästa hittills!
