Under uppladdningen inför ultraloppet Paris-Brest-Paris körde jag med med träningsupplägg från Aktivitus. Resultatet var faschinerande eftersom skillnaden ”före/efter” var enorm. Att jag blivit testad av dom innebar också att jag visste i vilket pulsspann jag skulle röra mig för att kunna hålla hela vägen de 1230 backiga kilometrarna. Inte minst mentalt var det en enorm fördel att ha med sig.
Men om det var en enorm (i mina mått mätt) satsning såväl psykiskt som fysiskt då så är det helt nya förutsättningar nu när jag inte har nåt sånt lopp att fokusera mot. Och så är det ju egentligen för de flesta motionärer.
Sen tidigare så har Aktivitus samlat ihop en rad elitidrottare på toppnivå i ett Team Aktivitus Elit. Nu har man även skapat ett Team Aktivitus Motion, som jag numera ingår i.
Idag blev det ett höjdare på mitt pass. Det började fint med fullt hus för första gången. Att sen deltagarna var taggade som tusan gjorde inte det hela sämre. Riktigt riktigt kul!
Vi körde en repris på mitt Mallorca-pass med tre tuffa stigningar, motvindskörning och spurtbus sista biten tillbaka till hotellet.
Efter passet satt jag kvar själv och mosade igenom ett av mina Aktivitus-pass för veckan. Skööönt.
På spårvagnen dök den här låten med Crowded House (passande gruppnamn efter ett pass med fullt hus) upp i iPoden. Njutning!
Igår var det tänkt att jag skulle köra på testcykeln i Aktivitus monter på Wellness-mässan. Men eftersom jag är förkyld blev det inget av med det. Så istället blev det en lugn tripp till mässan för att snacka med Mattias och Sara och hjälpa till så gott det gick i montern.
Jag gick runt och kollade lite på resten av mässan också och träffade en del människor jag känner.
David Lega träffade jag på en lunch för ett år sedan. Ett av hans företag – grabben är som en duracelkanin och verkar starta nya företag på löpande band – är LegaWear som tillverkar kläder.
Bland annat en serie riktigt snygga t-shirts som är precis så livsbejakande som David verkar vara. Jag köpte en svart tröja med ”Never surrender”-trycket och pigvinen.
En annan skönt livsbejakande person är Kari Martens som var med och cyklade på senaste Rosa Bandet 24-timmars på Sportlife.
Kari höll en riktigt bra och inspirerande föreläsning om sin resa från en 109-kilos soffpotatis fram till hans senaste, smått vansinniga, bedrift att köra en tiogångers ironman. En sån grabb!
Tjejerna i Sportlifes monter kände jag också igen från Rosa Bandet-dygnet så där stannade jag och snackade en stund. Dom hade fått in flera i sin monter som fortfarande pratar om spinningen, så det är klart att vi skall köra i år igen!
I Dalblads träffade jag deras säljare Petter som också är med i Hisingens CK. Deras pepparkaksbars går inte av för hackor. Tyvärr missade jag Susanne Ljungsskog som fanns i montern i fredags. Men att snacka med Petter är alltid kul.
Resten av mässan då? Jag insåg snabbt var att jag inte ens var i närheten av målgruppen för mässan. Magnethalsband, skratt-terapi, pyramidföretag som säljer skumma tabletter, New Age-musik och dagens höjdare ”Frekvensterapi” är så långt ifrån min kopp av te man kan komma. Men hey, vad man lägger sina pengar på är så klart upp till var och en.
Att sitta i ensam i en spinningsal med ac’n på max och beta av träningspassen till musik i högtalarna. En sån lyx.
Tidigare har jag suttit mitt i gymmet på Fysiken och kört mina pass. Musiken i hörlurar, svetten rinnande i floder och människor runt mig som mest ser bestörta ut över att nån sitter med än fem minuter på en cykel.
Men nu kör jag mina Aktivitus-pass i spinningsalen på Active Wellness. En sån skön känsla. Skönare ljud, skönare sadel (en riktig racersadel) och betydligt skönare klimat. Temperaturen i salen hos Active kan krypa ner mot 15 grader. Man fryser som en hund när man kommer in i salen, men väl igång är det underbart. Men trots det brukar tröjan åka av efter ett tag. Ännu en sak man inte gör när man sitter mitt i ett gym.
Nu till helgen är det dags för Wellness-mässan i Göteborg. Aktivitus är med som utställare och som nybliven medlem i deras Aktivitus Team Motion kommer jag finnas med och köra minst ett träningspass i montern på lördag.
Den här filmen tog Anne-Mari när jag cyklade i Aktivitus monter under cykelmässan för ett år sedan. Som tur är filmade hon under uppvärmningen och inte slutet av maxpulstestet…
Så vill du se mig plågas är det Wellness-mässan som du skall besöka på lördag!
Idag är det söndag och i och med det är första veckan med träningsupplägget från Aktivitus över.
Hur känns det då? På första passet i måndags tidigt på morgon var inte helt ”oj, det här gick ju lätt!”. Snarare ”Men hallå!”. Efter tre ganska långa intervaller uppe på mjölksyratröskeln var det inte utan att jag förbannade Mattias (och för all del mig själv för att jag ger mig in i sånt här). Men redan på andra passet i fredags kändes det betydligt bättre. Kan ha att göra med att jag mentalt var mer förberedd på slitet.
Efter att ha inhandlat en gymboll i den lokala sportaffären gav jag mig på att testa ett bålstabilitetspass. Till de kommande veckorna skall jag nog ta och försöka gå på nåt core-liknande pass på Fysiken eller Active för att få lite mer koll på den delen.
Att köra tidigt på morgonen innan jobbet går förvånansvärt bra trots att jag är en uttalad nattmänniska.
Jag fick också in ett pass utanför schemat när jag körde som instruktör på Active Wellness i tisdags men dagens spinning med Hisingens CK valde jag att stå över.
Så summa sumarum av första veckan – check, check, check! Känns bra!
Nästa vecka står åter igen två intervallpass och ett bål-pass på schemat. Bring it on!
Imorgon är det dags för första omgången träning efter det nya träningsupplägget från Aktivitus. En timmas intervallpass med intervaller på 10 minuter strax under mjölksyratröskeln står på programmet.
Jag kommer försöka köra all träning innan jobbet så imorgon bitti klockan 07.00 drar jag igång!
Musiken under de första två veckorna består av en timmas ihopmixade låtar med Depeche Mode som jag satte ihop tidigare idag så att dom matchar upplägget.
En sån grym start på en morgon!
You got to work hard, you got to work hard!
If you want anything at all!
– ”Work Hard”, Depeche Mode
Ikväll fick jag mitt nya träningsupplägg för 2009 från Mattias på Aktivitus.
Som vanligt bygger hans upplägg på vad man har som egna mål, så årets upplägg ser ganska rejält annorlunda än det program jag körde med inför Paris-Brest-Paris då det var uthållighet, uthållighet och åter uthållighet som gällde.
De första veckorna innehåller styrketräning med bålstabilitet och tröskelträning som ökar i intensitet allt eftersom.
Igår var det dags för årets första maxpulstest hos Mattias på Aktivitus. Att mitt resultat skulle vara ”med potential för utveckling” var jag helt på det klara med redan innan.
Efter att ha tagit det rejält lugnt med allt vad träning heter under 1 1/2 år var inget annat att vänta. Så all förslappning i min kropp är helt självförvållad…
Att köra ett maxpulstest är verkligen en underlig grej för psyket. Visst, det känns och gör ont efter en stund men man känner att ”äh, en stund till ska det allt gå” men så plötsligt bestämmer sig benen för att det inte ska gå mer och då är det slut. Det här var femte gången jag testar mig hos Aktivitus och varenda gång har jag varit förbannad efteråt för att det (efteråt) känts som om jag borde kunnat köra lite till.
Men som Mattias brukar säga varje gång: ”Nä, det kunde du inte”. När tillräckligt mycket mjölksyra fyllt benen är det bara att inse att det inte går mer. Men jäkligt skum känsla är det.
Efter testet idag ville Mattias köra ett test till. Det skulle köras två sjuka spurter. Resultaten blev en härlig kräkning på toan efteråt. Saker man frivilligt utsätter sig för en onsdag morgon…
Men nu har jag siffror på hur långt förfallet gått och diskuterat med Mattias vad mina mål skall vara under 2009 och hur jag kan nå dit. Att lösningen stavas ”träning” förvånar väl knappast.
Så nu väntar jag på mitt träningsprogram som kommer om ett tag. Med tanke på att jag är extremt morgontrött låter det kanske underligt men jag längtar faktiskt efter att tvinga mig iväg till gymets testcykel tre-fyra gånger i veckan och sitta på cykeln 06.30.
Mattias har utlovat korta och kärnfulla pass som skall vara lika effektiva som långa lugnare pass. Låter spännande, även om det kommer innebära att muskelbjässarna som brukar vara på gymmet på morgonen kommer blänga ännu mer på den lycraklädda idioten som sitter och försöker slita isär spinningcykeln i ena hörnet med några minuters mellanrum.
Måndag morgon om två veckor är det dags för att konditionstest hos Mattias på Aktivitus. Då kommer jag få svart på vitt hur mycket mina 18 månaders träningsuppehåll gjort.
Jag vet redan nu att värdena kommer vara katastrofalt usla, men det känns ändå helt rätt att få siffror på hur kasst det står till nu och sen få en plan på hur jag kan ta mig på ett bra sätt.
För är det någt jag lärt mig om mig själv rent träningsmässigt från mitt Paris-Brest-Paris-äventyr så är det att jag behöver mål att jobba mot och att ett personligt träningsupplägg är ett perfekt sätt för mig att hålla mig på den utsatta vägen. Då är det svårare att stanna hemma för att det regnar ute t ex. Det står ju i programmet att jag skall iväg och köra.
Måndag vecka 48. En nära-döden-upplevelse. Underbart!
Min tränare Mattias Lundqvist från Aktivitus blev snabbaste cyklist i det 2370 meter långa backtempot Bergakungatempot som avgjordes igår.
Mattias sluttid blev 4 minuter och 14 sekunder vilket ger en snitthastighet på galna 33.6 km/h i banan som i princip är en konstant uppförsbacke som avslutas med en backen på 11% lutning.
Undrar vem som blir först med att spräcka 4-minutersgränsen?!
Under vintern har jag hållt i Hisingens CK’s spinning och meckat med att fixa ledare till tvåtimmarspasset varje vecka och själv varit ledare på entimmarspasset direkt efteråt.
Det har varit svettigt värre hela vintern men nu går vi mot slutet av årets spinningsäsong. Imorgon är det näst sista passet för klubben, men eftersom jag är på Mallorca nästa vecka blir detta mitt sista pass.
Eftersom det är mitt sista pass imorgon kommer jag fira det med att vara ledare för alla tre timmarna. Det kommer bli en timma tillsammans med Pro Tour-killarna på Eurosports sändningar, en timma Aktivitus-pass tillsammans med Floyd Landis och till slut en timma disco bonanza. Allt komplett med film på projektorn så att det blir lite cykelstämning.
Här är ett kort exempel på hur det fungerar när vi kör. I den här partiet hänger vi med i Giro d’Italia och försöker hänga på alla utbrytningar.
Vad gör man en regnig söndag? Ligga på soffan och slappa (kallas ”rodelträning” i cyklistvärlden) är ett alternativ. Ett annat om man bor i Göteborg är att bege sig till spinningsalen i Johanneberg och vara med när Hisingens CK kör Aktivitus-passet med mig som ledare.
En sneak preview av en liten bit av passet
Vi har fått ett toppenbra träningsupplägg av Aktivitus som vi varit igång några månader med. Just nu kämpar vi oss igenom en timma varje söndag med intensiva intervaller, ackompanjerat av kadenssynkad och mixad musik och filmklipp från Eurosports sändningar av Tour de France som jag satt samman.
Sen är det bara att köra. Och svettas. Och njuta. Och vråla.
Vill du vara med? Läs mer på Hisingens CK’s forum.
Det var med bestämda steg jag i morse tog mig till Svenska Mässan för att köra mitt sista test för helgen. Som jag skrev om igår var jag grymt peppad att göra ett bättre resultat än det jag presterade i torsdags och fredags.
I torsdags kändes det som om jag avbröt innan jag maxat, men idag var det farligt nära kräk-gränsen den sista biten. Så nog kändes det som om jag nådde mitt max för dagen. Skönt!
Men det är lite lustigt att sitta och pressa sig i en mässmonter. Under de sista minutrarna blundade jag en stund. När jag tittade upp igen såg jag att jag snorade en aning. Fasiken va sjukt egentligen att i den situationen tänka ”men så kan jag ju inte göra i montern” och torka bort det samtidigt som mjölksyran sprutar ut i benen och det känns som om ögonen håller på att poppa ur skallen.
Dagens nästa bisarra händelse var att jag direkt efter testet drog på överdragskläderna och tog spårvagnen till Hisingens CK’s söndagspinning där jag skulle hålla i en timmas Aktivitus-pass. Det var inte direkt med pigga ben jag hoppade upp på den ledarcykeln…
Resultatet av testat då? Tjugosex sekunder längre kört och två slag högre maxpuls, jämför med torsdagens test. Inget revolutionerande, vilket jag så klart inte förväntat mig heller. Men jag gjorde det jag bestämt mig för – körde ända in i kaklet.
Nästa gång det är dags för test skall siffrorna se ännu bättre ut. Men nu får det nog räcka med maxpulstestande för mig på ett tag.
Något jag har lärt mig under det senaste året under förberedelserna inför och genomförandet av Paris-Brest-Paris och allt som kom efter loppet är att jag cyklar lika mycket med huvudet som med benen.
Att gå upp klockan fem på morgonen flera dagar i veckan för att sitta på cykeln klockan sex och köra i två timmar med ett leende på läpparna oavsett om det var bra väder eller uselt regnväder var inga problem alls.
Ett annat exempel är att trots att jag tidigare aldrig kört mer än 40 mil i ett sträck fanns det inte en gnutta tvivel i mitt huvud att jag skulle klara av loppet när jag stod på startlinjen för PBP med 123 mil framför mig. Och detta trots att väderprognosen pratade om regn genom alla 90 timmarna, något som skulle visa sig mer eller mindre slå in.
Jag hade huvudet med mig helt enkelt. Och så klart ett jäkla bra mål att jobba mot.
Väl hemma igen fanns det inte så många mål kvar, i alla fall vad gäller cyklandet. Egentligen är det ju ett sundhetstecken att den nästan löjliga fokuseringen på cyklandet och PBP inte finns där längre. För att jag skulle fokusera så mycket på PBP har min familj fått ställa upp en hel del, och så kan man inte hålla på allt för länge. Men att komma igång med träningen igen var inte helt lätt.
I helgen har jag kört en rad test i Aktivitus monter på cykelmässan i Göteborg. Då kändes det ganska tydligt att skallen inte var med helt.
Trots att jag försökte peppa mig själv i torsdags att kämpa på ända in i kaklet kändes det som jag avbröt för tidigt. Kadensen hann inte ens gå ner innan skallen tyckte att det var dags att avbryta. Beige…
På fredagens test var jag på förhand inställd på att resultatet borde bli sämre om man kör test två dagar på raken. Tänker man att det kommer gå åt helvete finns det bara en sak som är säker – det går åt helvete.
Resultatet blev att jag blev förbannad på mig själv och gett mig själva faaaan på att köra stenhårt imorgon klockan 11 när jag skall köra helgens sista testomgång.
Jag struntar egentligen i om siffrorna är bättre än i torsdags, men jag ska banne mig inte gå därifrån utan att känna att jag körde så stenhårt som jag kunde.
Imorgon skall skallen vara med helt enkelt. Nu jäääävlar!!
av Christer
Igår var det dags för årets första maxpulstest hos Mattias på Aktivitus. Att mitt resultat skulle vara ”med potential för utveckling” var jag helt på det klara med redan innan.
Min tränare Mattias Lundqvist från Aktivitus blev snabbaste cyklist i det 2370 meter långa backtempot Bergakungatempot som avgjordes igår.
