Lycka!
Postad 5 juli 2010 av Christer

Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder bilden.


Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder bilden.

Ibland har man tur här i livet. Som till exempel när man får så suveräna arbetskamrater som jag har i min grupp på Stendahls. Kreativa, roliga, stödjande, skitduktiga och fullständigt knäppa. Ibland har man tur här i livet.

Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder bilden.

Idag är det prick sex månader sedan jag drack min senaste flaska Coca Cola. Halvvägs igenom mitt Coca Cola-fria år med andra ord. Hur det går? Jodå, det funkar. Men jääääsikens vad jag skulle vilja dricka en Coca Cola!
Charlie och hans kompisar i Improv Everywhere har gjort några av de bästa Youtube-filmerna jag vet, bland annat ”Best game ever”, ”High five escalator” och ”Surprise Wedding Reception”.
Så när jag fick höra att grundaren Charlie skulle prata på reklamfestivalen i Cannes som jag var på förra veckan var det givet att jag ville gå på hans föreläsning. I slutet av hans snack bjöd han in alla som lyssnade till ett mission som gick ut på att fixa ett ”tyst party”.
Ungefär 50 personer var med på grejen men några hundra samlades i kön bakom oss mest för att det var…en kö. När folk frågade vad vi köade till svarade vi att det var det grymmaste festen i Cannes. Och då ställde sig ännu fler folk i kö. Bananas!
Väl inne på ”partyt” fick man en mp3-spelare med disco-musik som det bara var att stuffa loss till. Deltagarna hörde musiken i sina öron, åskådarna runt omkring undrade va faaaan vi pysslade med. Som Bob Hund skulle sagt det: ”Istället för musik förvirring”…
Idag kom filmen upp på Youtube och jag är med på ett hörn (om än väldigt litet hörn) två gånger. Jag är med efter 2.16 och 2.27. Grymt!

Jag beställde en bok från Bokus där grundaren av online-skobutiken Zappos beskriver hur hans företag fungerar och hur deras filosofi ser ut.
Efter att ha fått en första bekräftelse fick jag detta mail från Bokus i vekan. Humor, om än väldigt omedveten humor.

Som en extra krydda till humorn så hade Zappos hanterat den här situationen genom att ta reda på var jag kunde få tag på boken nu när dom inte kunde leverera och meddelat mig det och på så sätt ”vunnit” trots att dom inte levererade.

Bina är en 17-årig tjej som dragit igång något som vuxit till nåt större än jag tror till och med hon vågat drömma om. Bina ville samla ihop pengar till ett barnhem i Agadir, Marocko. Bland annat kommer hon springa Göteborgsvarvet för att samla in pengar.
Binas mål var att samla ihop 5.000 kronor men efter att ett gäng företag, bland annat kompisen Aludd på Sunny Side Up, engagerat sig så lär det målet uppfyllas flera gånger om.
Mitt lilla bidrag till Bina är att jag startat en insamling på jobbet bland alla arbetskompisarna på Stendahls. Var med och stöd Bina du också!
» Läs mer på Binas blogg ”Run Bina Run”
Runrik i naprapatens dokument över saker han ville veta innan behandling: ”Är du drabbad av någon av dessa sjukdomstillstånd?” och en lång lista över saker som kan vara fel på kroppen. Näst sist på listan fanns punkten ”regelbunden träning”.
Den där naprapaten har helt klart min typ av humor!
Det finns mycket orättvisor här i världen och cancer är banne mig en av dom. Man här mycket om folk som drabbats och som kommer ur det stärkta och friskare än innan de drabbats. I cykelvärlden där jag rör mig ibland är bland annat Lance Armstrong en överlevare som man förknippar med cancern.
Men tyvärr överlever inte alla, långt därifrån. För ett tag sedan blev min kompis Marias mamma Christina en av dessa som inte överlevde när cancern efter lång kamp, och en period av friskhet och hopp, till slut kom ikapp henne.
Jag kände inte Marias mamma alls, och tror att jag bara träffat henne en gång. Men det var för henne som vi kört på våra Rosa Bandet-spinningar de senaste åren så vi är många som följt hennes kamp mot sjukdomen de senaste åren.
När jag via fick beskedet från en ledsen Maria via sms att hennes mamma gått bort kändes det riktigt tungt. Som en som har båda föräldrarna vid liv kan inte ens föreställa mig hur tungt det måste kännas för Maria och henne familj.
Usch fy och blä… Cancer är banne mig riktigt ruttet.
Påskfirandet på Mallorca går inte av för hackor. Nåt säger mig att processionen i Pollença med 250 kåpklädda människor som paraderar under en och en halv timma inte blir så poppis om man skulle köra den i Sverige. Men stämningsfullt var det. Och knäpptyst. Det var fullproppat med folk som tittade på processionen men alla var helt knäpptysta.
Tove summerade det bäst efteråt: ”Det här var nog det mest bisarra upplevelse jag varit med om…”
Kom ihåg – Ingen förväntade sig den spanska inkvisionen!








» Se fler av mina bilder från Camp Mallorca 2010

Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder någon av bilderna på din hemsida.

Ni växlar inte, jag handlar inte av er. Så enkelt är det…
Jag blir alltid lika förbryllad över små obskyra caféer på udda obskyra platser som sätter upp rejäla såna här skyltar som är det första man ser innan man går in genom deras dörr. ”Välkommen in men förvänta dig inte ett leende” liksom.
För varför få in nya kunder som man kan ge ett positivt intryck av sitt café och som man har en möjlighet att sälja till när man kan be dom dra åt helvete från början och garanterat inte få sälja nåt?
I don’t get it…
Bilden är från Södra Allégatan i Göteborg. Jag har gått förbi caféet en massa gånger och alltid blivit lika förbryllad över skylten. Och att det alltid verkar vara tomt där inne. Ett samband kanske…?

SJ har fattat grejen: Att promenera är livsfarligt!
Skylt på Göteborgs Centralstation, fotad med iPhone.
» Se fler av mina iPhone-bilder

Vänligen länka tillbaka till denna sida om du använder bilden.
Kevin Costner gör inte många rätt för tillfället. Fast frågan är när han egentligen gjort det..?
Inte nog med att han prytt spårvagnarna i Göteborg med en extremt illa fotad bild och budskapet att han flyger Turkish Airlines för att känna sig som en stjärna, i morse satt han i TV4′s morgontv och bli intervjuad iförd kolsvarta solglasögon och uppställd krage.


Anledningen? I nästa vecka kommer han till Sverige för att spela med sitt band.
Nä du Kevin, det här var inte speciellt rock’n'roll. Fast samtidigt…Water World liksom…
Tänk vad lite hjälpsamhet kan leda till. När jag fotograferade Hammerfall på Götaplatsen under Kulturkalaset i somras var det en modeshow innan Hammerfall skulle börja. Fotograferna som var där för Hammerfall samlades framför scenen i fotodiket och började förbereda sig.
På andra sidan kravallstaketet såg jag att en man desperat försökte fotografera modeshowen med en…pyttekamera. En av de andra fotograferna kommenterade det med ”det där lär inte bli några höjdarbilder…”.

När mannen med kameran fick syn på mig såg jag att han sökte kontakt med mig så jag gick mot honom. Det visade sig att han kom från företaget 3M som var med och sponsrade showen med de svetskåpor som modellerna hade på sig så han frågade snällt om jag kunde ta några bilder med min kamera.
En av de andra fotograferna konstaterade torrt att han aldrig skulle gjort en sån sak utan betalning. Jag såg inte riktigt problemet eftersom jag ändå var på plats och såååå jobbigt var det inte att ta fem bilder, speciellt som jag ändå bara stod och väntade på konserten.
Efter att jag mailat bilderna 3M fick jag svaret att han var superglad över att jag hjälpt honom och ville kompensera mig på nåt sätt så han skickade ett paket fyllt med jättefina hörselproppar som är till för just konserter. Ingen fantastisk ersättning för bilderna kanske, fast samtidigt var ju min arbetsinsats minimal också. Och i slutändan var vi ju båda jättenöjda.
Det lönar sig helt enkelt att vara hjälpsam!
Mina eskapader med grannskapets hysteriskt sjungande fåglar har jag skrivit om tidigare, men idag stötte jag på alla irritationsfåglars moder.
Äntligen varmt nog att sitta på balkongen. Perfekt! Tills ännu en tjackpundarfågel slog sig ner i vårt träd några meter bort och började köra sitt hysteriskt envetna ljud. Om och om igen. Konstant. Och dessutom högt som SATAN!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Klicka för att lyssna på ”skönsången”;
Den fågeln heter nu ”Hack i skivan-fågeln” i min bok.
Dö fågel, dö!
När jag och dottern promenerade i Malmö tidigare idag passerade vi en bankomat där en man stod med ryggen mot oss. Fråga mig inte varför, men den första tanken som slog mig var ”det här är väl stan där Esse bor? Kan det vara han?”.
Peter Esse är en kille som jag aldrig träffat i verkliga livet men pratat en hel del med på nätet. Våra vägar möttes först när vi båda var skribenter på nyhetssajten Macnytt. Sen dess har Esse gått vidare och blivit serial entepreneur med bland annat mactidningen iLove, nyhetssajten med samma namn och som en av två bakom den excellenta podcasten Macradion. Och har han en förmåga att säga ”Åh herre..geeeeuuuud!” (ska uttalas på skånska) som ingen annan i Macradion. Bland annat. Men träffats har vi som sagt inte.

När vi passerat bankomaten vände jag mig om och tänkte ”men va faaaaan!”. Det såg ju faktiskt ut att kunna vara han, så jag frågade. Jojjomen. Där stod han och tog ut pengar. Hur stor är den chansen liksom?
Kul att ha träffats Peter! VI ses nästa gång du är i Göteborg.