Jag somnade klockan ett på natten i lördags då jag var färdig med allt packande. Tre timmar senare var det dags att gå upp för att bege mig mot Landvetter. Pigg? Inte direkt…
Resan till Mallorca tog mig till Amsterdam och Madrid innan jag landade på Palmas flygplats. Små korta hopp med några timmars väntan på varje flygplats. Inte precis optimalt när det enda man vill göra är att sova. Men jag måste nästan ha sovit (och snarkat) en smula på första flighten för mannen som satt jämte mig blängde surt.
Men klockan tre var jag framme på Mallorca och gick för att hämta min väska vid bagagebandet. Trodde jag. Väskan kom aldrig.
Så det var bara att bege mig mot ”lost & found”-luckan, som visade sig vara bemannad av en kvinnlig variant av Pang i Bygget-manuel. Varför man sätter en person på en sån position på en internationell flygplats som inte kan engelska är…underligt (jag hade ett annat ord här tidigare).
Ett utdrag ur vår konversation:
– ”What color bag?”
– ”Green”
– ”What date is green”
– ”No, that is two different things”
- ”Yes”
Och sen runt runt på samma tema…
Efter att ha rest i 10 timmar och sovit tre timmar natten innan krävdes det ett enormt tålamod för att sakta och pedagogiskt försöka få fram all information till kvinnan i luckan.
Allt avslutades med att hon ”maybe tomorrow”, innan hon vände sig om och stängde luckan. Och ja – man HADE verkligen bilden från Sällskapsresan där man får peka på sin väsktyp på en bild.
Här var jag alltså – på Mallorca med endast ett handbagage innehållande kameraprylar och kläderna på kroppen.
Senare på kvällen fick jag ett meddelande på min mobilsvar från flygbolaget som meddelade att min väska var hittad i Madrid och att dom skulle göra sitt bästa för att leverera den ”to my home”. Undrar om det innebär till Sverige eller hotellet här på Mallorca.
I år var första gången som jag arbetade som cykelguide på Mallorca över påsken. Nästa år firar arrangören Lifestyle Travel 10-årsjubileum på ön så då kommer lägret bli ännu större än tidigare.
Jag kommer åka ner och vara guide även under 2009. Ska du med?
På den schweiziska cykelarrangören Max Heurzelers hotell en bit bort från vårt hittade Nils en broschyr för ”Die Vätternrundan”, dvs en inbjudan till Vätternrundan på tyska.
Så se upp – i år blir det mycket hockeyfrillor runt Vättern. Hoppas bara att dom lämnar kvar tempobågarna som alla tyskar – triatleter till motionärer – verkar köra med på Mallorca…
Så var de tio dagarna på Mallorca slut för den här gången. Det här var tredje gången jag åkte med Lifestyle Travels, men första gången jag arbetade som cykelguide.
Det har varit riktigt kul att jobba ihop med guidegänget både i planeringarna inför och under rundorna. I år har vi verkligen varit guider från hela landet – Kiruna, Luleå, Örebro, Stockholm och jag från Göteborg och stämningen har varit toppenbra hela vägen.
Efter att ”bara ha åkt med” de tidigare åren som gäst har jag lärt mig oerhört mycket mer om alla fina vägar mellan de olika byarna i år. Och jäklar vad mycket fina vägar det finns runt Can Picafort där vi bor, allt ifrån de mysiga små bondvägarna till de mest krävande bergen.
Har du inte varit med och kört på Mallorca? Varför inte hänga med nästa påsk?
Var du med på resan? Hör av dig genom att skriva en kommentar!
Idag gick turerna till Felanitx, fyra mil sydöst om Can Picafort.
En annan grupp körde dessutom upp till klostret San Salvador på 500 höjdmeter alldeles utanför stan men den gula grupp som jag och Gunilla var guider i nöjde oss med att stanna vid foten av berget och njuta av en god fika på torget i Felanitx.
Vädret som enligt prognosen skulle bli disigt blev istället solig och skönt varm och dessutom ganska så vindstilla vilket gjorde att vi fick en riktigt skön tur – om inte den allra skönaste turen för i år.
Vi var 17 cyklister i vår grupp som fick till en riktigt behaglig cykling i stundtals riktigt bra hastighet och en klunga som vi höll ihop hela den 85 kilometer långa rundan som vi körde mes 26 km/h i snitt. Cykling när den är som bäst med andra ord!
Vi är tre guider som åker hem imorgon så ikväll skall vi ha en avskedsmiddag i grannbyn Sineu med alla guiderna och gänget från Lifestyle.
Idag åkte jag med i gula gruppen som körde lilla bergsturen upp till Orient, en backig runda på 12,5 mil. Trots alla höjdmeter kom vi upp i ett snitt på 24 km/h.
En sak vet jag med säkerhet när det gäller cykling – nån bergsget är jag inte. Utför går det fort som attan men uppför gör mina 90+ kilon sig ofelbart påminda.
Jag tuffade på de fem kilometrarna serpentiner upp till Orient. Utförslöpan efter toppen sitter som en smäck efter det. Om det inte vore för att man måste börja klättra en gång till sen, fast betydligt kortare. I den grymma utförslöpan med sina ”storslalomkurvor” ner till fikat i Alaró kom jag upp i dagens toppnotering 64 km/h. Utför är livet!
Idag sken solen och temperaturen var behaglig utan att det var stekhett. Jag körde med korta ben och ärmar på kläderna idag så jag kan banne mig inte klaga.
Idag har jag dessutom lyckats med konststycket att skälla på en polis från Guardia Civil – dvs spanska civilgardet. De där är inga man skall bråka med egentligen men vi fick upp en bil jämte oss som körde tätt tätt inpå. Och plötsligt svängde han tvärt till höger in på en avtagsväg utan att ens leverera en antydan till blinkning. Att han såg oss var helt uppenbart för vi hade ögonkontakt sekundrarna innan. Resultatet var att han höll på att klippa min cykel.
Hans reaktion på mitt skrik och följd av invektiv möttes med en slö blick. It’s good to be king, dvs civilgardist liksom. Men en idiot är en idiot är en idiot, oavsett vilken uniform idioten har. Invektiv förtjänade han och invektiv fick han…
Imorgon är det sista rundan för den här Mallorcavistelsen och det blir gul grupp även imorgon. Vädret imorgon skall enligt prognosen bli varmt men disigt. Låter helt okej.
Tio dagar känns som en helt perfekt längd på ett träningsläger för mig. Men nu börjar jag längta efter familjen…
Igår kväll var det dags för min presentation om mitt PBP-äventyr här på Mallorca.
Jag hade vänt och vridit på hur jag skulle lägga upp presentationen men till slut blev det en blandning av bilder och ”snack från hjärtat” och de ljudmedelanden som jag pratade in under själva loppet. Tottes ”bajsmeddelande” kom med också så klart.
Eftersom det var första gången jag körde presentationen hade jag ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Till nästa gång skall jag nog kapa en del för det blev en och en halv timma till slut. Lite väääl långt för trötta cyklister.
Nu är det snart dags att bege sig ut för att köra lilla bergsturen tillsammans med gula gruppen tillsammans med Bosse som guide. Nån bergsget är jag knappast så vi får hoppas att det finns åtminstone några cyklister som är i den lugna ändan av gult, annars kommer jag få bita i ordentligt uppför.
Idag hade jag mitt föredrag om PBP. Eftersom jag skulle använda en del ljud ville jag veta att det skulle fungera.
Receptionen: ”It should work yes.”
Tre timmar innan tittade jag in i konferensrummet. Ingen ljudkabel eller ens nånstans att koppla in den. Snackade med receptionen som lovade prata med ”teknikern” och kom tillbaka efter en halvtimma.
Receptionen: ”Technician said loudspeakers are there, there and there” (pekandes ut tre högtalare i taket)
Okej, högtalarna åtminstone identifierade. Men hur koppla in? Receptionen kallar åter igen på ”teknikern”
Tekniker 1: ”Ah, audio cable there” (pekandes på en kabel bakom en panel)
Kabeln visar sig vara en RCA-kabel. Som inte går att koppla in i datorn… Teknikern försvinner. Efter en stund tillkallas en ny ”tekniker”.
Tekniker 2: ”This cable not work in computer…”
Förvisso helt rätt, försöker förklara att det behövs en adapter.
Tekniker 2: ”Ah, converter not possible”
Det finns med andra ord inte en adapter mellan RCA och miniplug i Spanien enligt teknikern. Varpå jag pekar på den del av kabeln som sitter i väggen. I den ändan sitter nämligen…en adapter mellan RCA och miniplug. Jag behöver en likadan sån så kommer det fungera.
Tekniker 2: ”Ah, big problem. Can fix to ten o clock. Maybe”.
Min föreläsning startar 20.00 så det är ingen option. Kom igen nu. En sketen adapter på ett hotell med konferensanläggning?! Några andra högtalare? Nån annan lösning?! Kom igen!
Tekniker 2: ”Sorry, no possible”
Lösningen? En tysk träningsinstruktör på hotellet gick och hämtade sig högtalaranläggning till vattengympan. Det tog tre timmars svensk envishet och en tysk för att lösa ett simpelt kabelproblem.
Lärdom: Lita aldrig på en Klingon eller en spansk hotelltekniker…
Ibland förtjänar man banne mig Manuel-stämpeln här i Spanien. Speciellt när man inte orkar bry sig…
Glöm det där med ”finns det svenskt kaffe på hotellet?”, det är helt passé.
På cykelläger är det istället ”finns det svensk havregrynsgröt på hotellet?” som gäller.
Herre gud, med en dignande frukostbuffé finns det tonvis med smaskiga lokala alternativ men icke – svenska cyklister kan endast på svensk gröt cykla.
Våra arrangörer har gjort ett tappet försök att få vårt spanska hotell att lära sig vad ”groet” är och till och med gjort en fin och superpedagogisk instruktion om hur man går tillväga för att tillverka denna…delikatess. Men dom vägrar.
Och jag måste säga att jag förstår dom. Tapetklister köper man på Bauhaus numera…
Idag var jag ”standbyguide” och hade till uppgift att hoppa in i den grupp där det skulle behövas när gästerna samlades på morgonen. Det kom en del nya igår natt som var sugna på att komma ut och köra så både gul och grön grupp blev större än vanligt.
Jag åkte med Hasse och Stig i gröna gruppen på deras sexmilarunda. Att gröna turen gick till velodromen i Sineu kan ha liiiiiite med mitt beslut att göra.
Fiiii fanken va kul det är att köra velodrom. Fast jobbigt som bara den!
Nu skall jag strax ha min presentation om Paris-Brest-Paris så det blir en kort text idag.
Igår hade jag vilodag och höll mig långt bort ifrån allt cyklande. Istället hyrde jag en bil och åkte runt till (föga överraskande) olika cykelaffärer för att kolla in alla kul prylar som man inte hittar sådär jättelätt i svenska affärer.
Sen blev jag sugen på att åka upp i bergen och fika. Så en timma senare hade jag kört över Sollerpasset och befann mig på andra sidan bergskedjan och satt i hamnen i Porto Soller. Det står Port de Soller på en del skyltar och Porto Soller på andra. Antar att det ena är spanska och det andra mallorkinska.
Efter att ha flanerat runt i den fina byn beställde jag in en pasta pappardelle till lunch. En sån lyx att sitta i skön värme ända nere vid vattnet i hamnen och bara njuta. Jag hann få ner lite tankar till morgondagens föreläsning om PBP också innan jag måste börja bege mig hemåt. När jag gick tillbaka till bilen hittade jag hotellet som vi skall bo på när jag skall till Porto Soller i juli. Personalen hälsade mig glatt välkommen och lät mig titta runt. Det såg superfint ut så en vecka där skall bli riktigt soft.
I ett mindre genomtänkt ögonblick verkade valet att köra fyra mil i bergen bland serpentiner vara ett bättre alternativ än att köra igenom en tunnel och vips vara borta från bergen. Resultatet blev att jag lyckades köra mig till en åksjuka. Inte illa med tanke på att det var jag själv som körde.
Men jäklar va vackert det är i bergen på Mallorca!
Väl hemma hade vi det dagliga guidemötet där vi kollar in väderprognosen och bestämmer vilka rundor som skall köras dagen efter och vilka som ansvarar för vad. Jag står på ”standby” imorgon och skall fylla upp i den grupp som blir störst när våra gäster samlats.
Jag och de två andra guiderna Peter och Stig hann också dra iväg på en liten spontanutflykt till två cykelaffärer innan dom stängde klockan åtta på kvällen. För min del blev det två par snygga skoöverdrag, knävärmare med windstopper framtill och ett par handskar inhandlade. Allt till helt lysande billiga priser.
Peter var mer intresserad av vikten på sadlar. Personalen i affärern i Binisalem (eller Simsalabim som cykelkompisen Nils kallade det) tyckte frågan var fullt berättigad så dom riggade upp en våg och vägde sadel efter sadel. Snacka om service.
Så var en supersoft och skön dag i värmen till ända och den sköna sängen kallade.
Idag blir det åter igen cykling. Vädret är en smula sämre än igår men ändå varmt och soligt. Men som vi säger här nere – i Göteborg snöar det…
På den schweiziska cykelarrangören Max Heurzelers hotell en bit bort från vårt hittade Nils en broschyr för ”Die Vätternrundan”, dvs en inbjudan till Vätternrundan på tyska.
Så var de tio dagarna på Mallorca slut för den här gången. Det här var tredje gången jag åkte med Lifestyle Travels, men första gången jag arbetade som cykelguide.
Idag gick turerna till Felanitx, fyra mil sydöst om Can Picafort.
Idag åkte jag med i gula gruppen som körde lilla bergsturen upp till Orient, en backig runda på 12,5 mil. Trots alla höjdmeter kom vi upp i ett snitt på 24 km/h.
Vad får en människa att cykla timma ut och timma in?
Igår kväll var det dags för min presentation om mitt PBP-äventyr här på Mallorca.
Idag hade jag mitt föredrag om PBP. Eftersom jag skulle använda en del ljud ville jag veta att det skulle fungera.
Tekniker 2: ”Ah, converter not possible”
Glöm det där med ”finns det svenskt kaffe på hotellet?”, det är helt passé.
I ett mindre genomtänkt ögonblick verkade valet att köra fyra mil i bergen bland serpentiner vara ett bättre alternativ än att köra igenom en tunnel och vips vara borta från bergen. Resultatet blev att jag lyckades köra mig till en åksjuka. Inte illa med tanke på att det var jag själv som körde.
