Bara några få simtag kvar, sen väntar en välförtjänt frukost. Karin i poolen under Camp Mallorca i påskas.

» Karin Linnersund

En av de roliga sakerna med att vara på träningsläger är att man träffar en massa spännande människor, som t ex Tove. Trevlig och kul att snacka med och alltid med svar på tal.

Större version av bilden finns på min fotosida.

Linus är en riktig klurig busunge som var med på hotellet under Camp Mallorca. Och inte gick han på att hans nya simfötter var tänkta att sitta över öronen heller. Klurig unge som sagt…

Ännu en bild på triatleten Lars Rosencrantz från morgonträningen i poolen på Camp Mallorca.

Ännu en trevlig deltagare från Camp Mallorca – Björn ”Bokhandlarn” Hallberg från Gävle.

Björn har varit med och cyklat på Mallorca under en herrans massa år nu. Varje år delar han ut fina medaljer under de sista dagarna till de deltagare på lägret han tycker förtjänar det. Bland annat fick Suzanne en välförtjänt medalj.

Två av mina guidekolleger under Camp Mallorca – Stickan och Silva – på väg uppför serpentinerna till Lluc. Trevligare kompisar än dom får man leta efter.

Soundtrack till artikeln

22 cyklister som kämpar tillsammans mot vinden och backarna. Underbar känsla!
Jag ligger femma från slutet i bilden med rödvit tröja och rödsvarta byxor.

Tack till Tove som fotade.

Ett foto på Nils Tanaka jag tagit som jag dessutom är med i. Av misstag dessutom…

Soundtrack till artikeln

En av mina Vätternkompisar de senaste åren – Örjan från Onyx-gänget i Borås. Fotad innan starten i fredags.

En panorama-bild från startplatsen alldeles innan 20-milagängen skulle rulla iväg i fredags morse. Bilden består av elva bilder som satts samman så att man ser 180° brett. Funkade ju riktigt bra, även om det blev lite fattigt innehåll i själva bilden.

Klockan nio i morse gav sig ett tappert gäng på 12 personer iväg på en 20-milarunda. De flesta i gruppen hade aldrig cyklat ens i närheten av den distansen tidigare. Dom beräknade komma i mål runt klockan sju men det tog lite längre tid och dom rullade in strax efter klockan åtta till applåder från oss som inte cyklat rundan.

Bra kämpat alla!

Soundtrack till artikeln

Få kan coacha ovana cyklister så bra som Suzanne.

Idag tog hon till exempel med sin blå grupp uppför första stigningen mot Cap Formentor, en ganska rejäl stigning som definitivt kan skrämma bort en ovan cyklist. Suzanne lät cyklisterna dela upp backen i mindre delmål i varje serpentin och sen vråla ”Jaaa!” när dom klarat av varje sväng. Det skreks i hela backen och visst tog dom sig upp!

Snacka om att det var ett stolt gäng som kom hem efter den rundan.

Längst uppe på berget var det full folkfest med säkert tusen personer. Folk hade vandrat hela vägen uppför berget och höll på att laga en massa mat. Bland annat lagade man en paella i ett kärl som var minst 2.5 meter i diameter. Galet!

Men vi hade inte tid att stanna så vi tog en titt i kyrkan på toppen som har en massa klassiska världsmästartröjor hängande på väggarna. Sen var det bara att ta på sig överdragskläderna och rullade utför serpentinvägen ner för berget igen.

Filmat och redigerat av Anders.

» Camp Mallorca

Jag fotade Hanna Laxholm på väg genom ”klyftan” i Sa Calobra-backen. Härifrån är det ungefär sex kilometer kvar till toppen av passet. Där de flesta andra satt och flåsade rejält gled Hanna med synbar lätthelt upp för backen och såg bara glad ut. Galet.

» Hannas blog

De sista längderna på morgonens simpass är över och triatleten Lars Rosencrantz pustar ut. Blicken säger allt – ännu ett tungt pass är över.

Torsten är en av stamgästerna på påsklägrena på Mallorca. Jag fotade honom på strandpromenaden i Can Picafort där vi bor.

07.00. Tidig morgon på Camp Mallorca. När de flesta fortarande ligger och sover drar ett gäng ut på en timmas morgonpromenad innan frukosten.

Jag åkte moppe och fotade under hela dagen. Tio mil och lite över 800 bilder blev resultatet.

Men jag skall upp och leda en runda om några timmar så idag får det bli bara en bild – Robin Olschewski, en glad tysk triatlet, som bara har några meter kvar upp till toppen på passet. Fler bilder kommer vad det lider.

Hela rummet får agera torkställ. På en tv-apparat kan man få plats med fem plagg, en tavelram fyra och en lampa tre. Ingen av prylarna lär ha sin färg kvar imorgon när tvättmedelsresterna har gjort sitt skulle jag tro…

Ännu ett foto från triatleternas morgonträning. Den här gången Lars Rosencrantz som simmar ”hela vägen in i kaklet”.

Mikael Rosén håller i simträningen under Camp Mallorca. Klockan sju på morgonen är han på plats vid poolen med sina hökögon för att rätta till tekniken på triatlerna.

Det här är Niklas. I förrgår morse var han på plats i Camp Mallorcas pool klockan sju för ett simpass på två timmar. Sen var det dags för ett cykelpass. Och ett löppass. Galet…

Idag blev det bara en kort sväng vid poolen eftersom han skall vara med i en triatlontävling senare idag på ön.

» Niklas blog

Jag och Georg var guider i den gula gruppen som skulle köra 90 kilometer. Strax efter start hände det som hänt väldigt ofta under årets läger, vädret ändrades totalt. Så regnjackorna åkte av och solen kom fram tillsammans med en kraftig vind. Känslan av att ligga i 40 km/h och kunna slösnacka med grannen utan att ens ta i är ganska skön.

Vi var ett gäng på 15 cyklister som visade sig vara riktigt jämna vilket gjorde att vi kunde ha en hög men ändå behagligt jämt hastighet.

Dagens grymma gäng efter målgången

Vid fikan var alla strålande nöjda så vi beslutade på stående fot att förlänga rundan till 105 kilometer.

Sköna rundor har jag kört många på Mallorca, men den här var nog den absolut bästa hittills!

Under påsken är hon med på Camp Mallorca och tränar. Jag fotade Karin under triatleternas havsträning tidigare idag. Kallt…

» Karins hemsida

Jag var med och fotade från bassängkanten under en timma. En sak är säkert – triatleter är tuffingar!

En av landsvägsguiderna är Stig, en suverän cyklist från norrländska Norrland, som jag fotade på dagens möte.

Det är de oväntade ögonblicken som gör halva grejen.

Som t ex när vi snurrar runt bland alla enkelriktade gator i byn Petra för att hitta ut och stöter på ett gäng spanska ungar som verkar tro att vi är rockstjärnor och vill ge oss high-fives samtidigt som dom skränar så som bara spanska ungar kan.

Mallorca är en skön ö.

Ps. Imorgon efter rundan kommer lite mer text om de första dagarna på Camp Mallorca.

Va säger man… Snyggare PB-rand än så här får man ju knappast. Men efter en dag i spandex och tygdojjor biter inget i stilbrott-väg på mig.

Dagens cykelskor – tygdojjor. Fick sätta på ett par riiiktigt äckliga pedaler på cykeln för att kunna köra med dom. Tips från guidekollegerna innan starten: ”Tänk på rundtrampet Christer”.

Resan till Mallorca tog mig till Amsterdam och Madrid innan jag landade på Palmas flygplats. Små korta hopp med några timmars väntan på varje flygplats. Inte precis optimalt när det enda man vill göra är att sova. Men jag måste nästan ha sovit (och snarkat) en smula på första flighten för mannen som satt jämte mig blängde surt.

Men klockan tre var jag framme på Mallorca och gick för att hämta min väska vid bagagebandet. Trodde jag. Väskan kom aldrig.

Så det var bara att bege mig mot ”lost & found”-luckan, som visade sig vara bemannad av en kvinnlig variant av Pang i Bygget-manuel. Varför man sätter en person på en sån position på en internationell flygplats som inte kan engelska är…underligt (jag hade ett annat ord här tidigare).

Ett utdrag ur vår konversation:

– ”What color bag?”
– ”Green”
– ”What date is green”
– ”No, that is two different things”
- ”Yes”

Och sen runt runt på samma tema…

Efter att ha rest i 10 timmar och sovit tre timmar natten innan krävdes det ett enormt tålamod för att sakta och pedagogiskt försöka få fram all information till kvinnan i luckan.

Allt avslutades med att hon ”maybe tomorrow”, innan hon vände sig om och stängde luckan. Och ja – man HADE verkligen bilden från Sällskapsresan där man får peka på sin väsktyp på en bild.

Här var jag alltså – på Mallorca med endast ett handbagage innehållande kameraprylar och kläderna på kroppen.

Senare på kvällen fick jag ett meddelande på min mobilsvar från flygbolaget som meddelade att min väska var hittad i Madrid och att dom skulle göra sitt bästa för att leverera den ”to my home”. Undrar om det innebär till Sverige eller hotellet här på Mallorca.

Men hey! Jag är på här nu!!

Jag kommer åka ner och vara guide även under 2009. Ska du med?

» Camp Mallorca hemsida
» Camp Mallorca på Facebook

Så se upp – i år blir det mycket hockeyfrillor runt Vättern. Hoppas bara att dom lämnar kvar tempobågarna som alla tyskar – triatleter till motionärer – verkar köra med på Mallorca…

Det har varit riktigt kul att jobba ihop med guidegänget både i planeringarna inför och under rundorna. I år har vi verkligen varit guider från hela landet – Kiruna, Luleå, Örebro, Stockholm och jag från Göteborg och stämningen har varit toppenbra hela vägen.

Efter att ”bara ha åkt med” de tidigare åren som gäst har jag lärt mig oerhört mycket mer om alla fina vägar mellan de olika byarna i år. Och jäklar vad mycket fina vägar det finns runt Can Picafort där vi bor, allt ifrån de mysiga små bondvägarna till de mest krävande bergen.

Har du inte varit med och kört på Mallorca? Varför inte hänga med nästa påsk?

Var du med på resan? Hör av dig genom att skriva en kommentar!

En annan grupp körde dessutom upp till klostret San Salvador på 500 höjdmeter alldeles utanför stan men den gula grupp som jag och Gunilla var guider i nöjde oss med att stanna vid foten av berget och njuta av en god fika på torget i Felanitx.

Vädret som enligt prognosen skulle bli disigt blev istället solig och skönt varm och dessutom ganska så vindstilla vilket gjorde att vi fick en riktigt skön tur – om inte den allra skönaste turen för i år.

Vi var 17 cyklister i vår grupp som fick till en riktigt behaglig cykling i stundtals riktigt bra hastighet och en klunga som vi höll ihop hela den 85 kilometer långa rundan som vi körde mes 26 km/h i snitt. Cykling när den är som bäst med andra ord!

Vi är tre guider som åker hem imorgon så ikväll skall vi ha en avskedsmiddag i grannbyn Sineu med alla guiderna och gänget från Lifestyle.

Traven med tokdyra cyklar hittade jag utanför cykelaffären i Binisalem på Mallorca.

Klicka här för att se filmen.

En sak vet jag med säkerhet när det gäller cykling – nån bergsget är jag inte. Utför går det fort som attan men uppför gör mina 90+ kilon sig ofelbart påminda.

Jag tuffade på de fem kilometrarna serpentiner upp till Orient. Utförslöpan efter toppen sitter som en smäck efter det. Om det inte vore för att man måste börja klättra en gång till sen, fast betydligt kortare. I den grymma utförslöpan med sina ”storslalomkurvor” ner till fikat i Alaró kom jag upp i dagens toppnotering 64 km/h. Utför är livet!

Idag sken solen och temperaturen var behaglig utan att det var stekhett. Jag körde med korta ben och ärmar på kläderna idag så jag kan banne mig inte klaga.

Idag har jag dessutom lyckats med konststycket att skälla på en polis från Guardia Civil – dvs spanska civilgardet. De där är inga man skall bråka med egentligen men vi fick upp en bil jämte oss som körde tätt tätt inpå. Och plötsligt svängde han tvärt till höger in på en avtagsväg utan att ens leverera en antydan till blinkning. Att han såg oss var helt uppenbart för vi hade ögonkontakt sekundrarna innan. Resultatet var att han höll på att klippa min cykel.

Hans reaktion på mitt skrik och följd av invektiv möttes med en slö blick. It’s good to be king, dvs civilgardist liksom. Men en idiot är en idiot är en idiot, oavsett vilken uniform idioten har. Invektiv förtjänade han och invektiv fick han…

Imorgon är det sista rundan för den här Mallorcavistelsen och det blir gul grupp även imorgon. Vädret imorgon skall enligt prognosen bli varmt men disigt. Låter helt okej.

Tio dagar känns som en helt perfekt längd på ett träningsläger för mig. Men nu börjar jag längta efter familjen…

Att kunna äta en rejäl bamsedessert efter middagen varje dag är inte världens sämsta motivation.

På ett träningsläger finns det inga begränsningar med maten. Rulltårta, yello, chokladglass med chokladsås och en smarrig marängtårta. Inga problem!

Varför vi cyklar? För desserten så klart!

Jag hade vänt och vridit på hur jag skulle lägga upp presentationen men till slut blev det en blandning av bilder och ”snack från hjärtat” och de ljudmedelanden som jag pratade in under själva loppet. Tottes ”bajsmeddelande” kom med också så klart.

Eftersom det var första gången jag körde presentationen hade jag ingen aning om hur lång tid det skulle ta. Till nästa gång skall jag nog kapa en del för det blev en och en halv timma till slut. Lite väääl långt för trötta cyklister.

Nu är det snart dags att bege sig ut för att köra lilla bergsturen tillsammans med gula gruppen tillsammans med Bosse som guide. Nån bergsget är jag knappast så vi får hoppas att det finns åtminstone några cyklister som är i den lugna ändan av gult, annars kommer jag få bita i ordentligt uppför.

Näst sista cykeldagen på Mallorca för i år nu!