Camp Mallorca – Karin
Postad 26 april 2009 av Christer
Bara några få simtag kvar, sen väntar en välförtjänt frukost. Karin i poolen under Camp Mallorca i påskas.

Bara några få simtag kvar, sen väntar en välförtjänt frukost. Karin i poolen under Camp Mallorca i påskas.

En av de roliga sakerna med att vara på träningsläger är att man träffar en massa spännande människor, som t ex Tove. Trevlig och kul att snacka med och alltid med svar på tal.
Större version av bilden finns på min fotosida.

Linus är en riktig klurig busunge som var med på hotellet under Camp Mallorca. Och inte gick han på att hans nya simfötter var tänkta att sitta över öronen heller. Klurig unge som sagt…

Ännu en bild på triatleten Lars Rosencrantz från morgonträningen i poolen på Camp Mallorca.

Ännu en trevlig deltagare från Camp Mallorca – Björn ”Bokhandlarn” Hallberg från Gävle.
Björn har varit med och cyklat på Mallorca under en herrans massa år nu. Varje år delar han ut fina medaljer under de sista dagarna till de deltagare på lägret han tycker förtjänar det. Bland annat fick Suzanne en välförtjänt medalj.

Två av mina guidekolleger under Camp Mallorca – Stickan och Silva – på väg uppför serpentinerna till Lluc. Trevligare kompisar än dom får man leta efter.

22 cyklister som kämpar tillsammans mot vinden och backarna. Underbar känsla!
Jag ligger femma från slutet i bilden med rödvit tröja och rödsvarta byxor.
Tack till Tove som fotade.

Ett foto på Nils Tanaka jag tagit som jag dessutom är med i. Av misstag dessutom…

En av mina Vätternkompisar de senaste åren – Örjan från Onyx-gänget i Borås. Fotad innan starten i fredags.

En panorama-bild från startplatsen alldeles innan 20-milagängen skulle rulla iväg i fredags morse. Bilden består av elva bilder som satts samman så att man ser 180° brett. Funkade ju riktigt bra, även om det blev lite fattigt innehåll i själva bilden.
Jag och Bosse hade en kort dragning igår kväll om vad man bör tänka på och hur man skall agera när man skall cyklar längre sträckor, som t ex Vätternrundan.
Klockan nio i morse gav sig ett tappert gäng på 12 personer iväg på en 20-milarunda. De flesta i gruppen hade aldrig cyklat ens i närheten av den distansen tidigare. Dom beräknade komma i mål runt klockan sju men det tog lite längre tid och dom rullade in strax efter klockan åtta till applåder från oss som inte cyklat rundan.


Bra kämpat alla!

Få kan coacha ovana cyklister så bra som Suzanne.
Idag tog hon till exempel med sin blå grupp uppför första stigningen mot Cap Formentor, en ganska rejäl stigning som definitivt kan skrämma bort en ovan cyklist. Suzanne lät cyklisterna dela upp backen i mindre delmål i varje serpentin och sen vråla ”Jaaa!” när dom klarat av varje sväng. Det skreks i hela backen och visst tog dom sig upp!
Snacka om att det var ett stolt gäng som kom hem efter den rundan.
När man kämpat sig uppför ett berg med cykeln förväntar man sig inget annat än att mötas av kyla och blåst, men när vi kom upp till toppen av San Salvador tidigare i veckan så möttes vi av nåt minst sagt oväntat.

Längst uppe på berget var det full folkfest med säkert tusen personer. Folk hade vandrat hela vägen uppför berget och höll på att laga en massa mat. Bland annat lagade man en paella i ett kärl som var minst 2.5 meter i diameter. Galet!

Men vi hade inte tid att stanna så vi tog en titt i kyrkan på toppen som har en massa klassiska världsmästartröjor hängande på väggarna. Sen var det bara att ta på sig överdragskläderna och rullade utför serpentinvägen ner för berget igen.
Så här ser det ut när vi startar på morgnarna från hotellet. En bit över 200 cyklister rullar iväg klockan tio. Filmen är från påskafton, då körde jag med den blå (lugnaste) gruppen. Jag är med i filmen efter cirka tre minuter, men kamera på magen.
Filmat och redigerat av Anders.
Tjejerna i elitlaget Alriksson Cycle Team har jag träffat under de senaste åren i och med att vi haft gemensamma sponsorer. Med på Camp Mallorca var två av tjejerna – Hanna och Hanna. Att säga att dom kan köra cykel är inte direkt nån överdrift. Jäklar va dom kan köra!

Jag fotade Hanna Laxholm på väg genom ”klyftan” i Sa Calobra-backen. Härifrån är det ungefär sex kilometer kvar till toppen av passet. Där de flesta andra satt och flåsade rejält gled Hanna med synbar lätthelt upp för backen och såg bara glad ut. Galet.