Som nybliven iPhone-ägare (fantastisk pryl!) märker jag att det hade varit bra med ett ställ för telefonen när den står på laddning. Som allting kring Apples produkter så finns det huuuur många varianter som helst att köpa när det kommer till tillbehör.
Men varför lägga ner en massa hundralappar på ett ställ när man själv kan göra ett i papper? Som dessutom är helt gratis.
Det är sajten Dessine moi un objet som kommit på den skna idén och som bjuder på ett dokument man laddar ner, skriver ut och använder som mall när man skär till pappbiten som behövs. Smidigt, snyggt och fantastiskt billigt.
Ända sen jag började cykla för några år sedan har jag haft problem att få till det med glasögon eftersom jag har ett brytningsfel.
Första testet var att köpa ett par glasögon som jag kunde sätta en insats i som var slipad. Det funkade illa eftersom glasen inte hamnade i rätt vinkel eftersom sportglasögonen är så kurvade. Men nästan ännu värre var att dom immade igen så fort det var minsta fuktighet i luften.
Inför Paris-Brest-Paris testade jag linser. Men det fick jag aldrig till ordentligt eftersom linserna var svåra att få att ligga still i position med tanke på brytningsfelet vilket gjorde att jag stundtals såg sämre än utan linser så det slutade med att jag körde med vanliga sportglasögon utan styrka och fick ta synproblemen istället.
När jag frågat i cykelaffärer om styrka så har man antingen sagt att det inte går att göra eller hänvisat till de kassa clipsen som man sätter fast inne i sina vanliga sportglasögon.
Sportoptik i Stockholm, som (föga överraskande) är specialister på just sportglasögon, verkar vara ganska ensamma på marknaden med att kunna göra seriösa slipningar till riktiga sportglasögon. När jag var i Stockholm senast var jag i deras butik på Kungsgatan och gjorde ett syntest och snackade om de olika modeller dom har. Dom hade järnkoll på alla olika modeller och vad som funkar när man cyklar, dvs enormt långt ifrån det bemötande man får hos en vanlig optiker när man frågar om sportglasögon.
Efter lite dividerande om vilken färg jag ville ha föll valet på ett par vit/röda Ruby Project Rydon med fotokromatiska linser som är slipade helt efter mitt synfel.
Färgen matchar snyggt med cykeln och teamkläderna. För att kunna ha dom även ”off-bike” köpte jag till svarta näs- och skalmdelar som man kan byta ut när man inte behöver matcha cykelprylarna.
Floyd Landis fortsätter kämpa för att övertyga omvärlden om att han är oskyldig till dopinganklagelserna.
Alexander Amprasis tipsade på sin blog om ett jättelångt (56 minuter) YouTube-klipp där Floyd Landis svarar på frågor från Googles personal om sin bok ”Positively False” och sin proffskarriär som cyklist.
Som vanligt är Floyd trevlig och vältalig så det är helt klart värt att titta på klippet och försöka bilda sig en egen uppfattning om Floyd är skyldig eller inte.
Vad är din åsikt om Floyd Landis? Skriv gärna en kommentar!
Idag tog en hel del av cyklisterna på hotellet vilodag. Men jag kände mig lite cykesugen så jag hängde med mellangruppen på en del av deras runda för att ”snurra loss” lite lätt. Vi var ett rejält stort gäng som i härlig motvind trampade oss fram till fikat i Lloseca, fyra mil hemifrån. Och ett sånt fika! Boccadillo med serranoskinka och ost. Mums!
Vädret dit var riktigt skönt så jackan fick knäppas upp och dragkedjan på tröjan dras ner. Efter fikat var vi fem stycken som avvek från gruppen för att ta oss till cykelaffären i Binissalem några kilometer bort för att kolla om dom hade nåt kul.
Jag fastnade direkt i skohyllan eftersom jag vill ha ett par skor extra till Paris-Brest-Paris. Utbudet i affären var riktigt trevligt. Det fanns mer att välja på än hemma i Sverige.
Ett par helröda Adidasskor såg riktigt bra ut fast…Adidas? Lite för mycket foppåll för min smak. Det fick bli Sidi istället. Jag valde ett par Scarpe Genius 6.6 Carbon som satt riktigt skönt och som var hur snygga som helst. Ingen dålig kombination!
När jag var mitt i mitt skoprovande sa Linda att det var läge att kolla på regnjackor. Givetvis hade det börjat hällregna ute. Jag hade att välja på att antingen köpa en tät ”påsjacka” och riskera bli fuktig och kokande varm eller köra utan och vara säker på att bli genomblöt och kanske kall. Jag valde det senare. Efter fyra dagar med hällande regn började jag bli luttrad…
Det finns inget som kan få en cykelklunga att bomba på så rejält och fokuserat som hällregn på hemvägen. Det var ett sammanbitet gäng som huttrande hoppade upp på cyklarna och försökte få upp värmen med ett frenetisk intensitet. Under långa perioder var vi uppe i runt 40 km/h på den platta sträckan hem. Mycket beroende på att vi hade ”lokomotivet” Pierre med oss som plöjde motvinden för oss andra med ett rejält tryck på pedalerna. Trippmätaren stannade på 73 km.
Att jag var genomblöt är nästan en underdrift. Handskarna gick att krama ur ett antal gånger och allt var bara blött, blött, blött. Men va fasiken – det snöde ju i Göteborg hörde jag…
Väl hemma hoppas jag ner i ett varmt bad innan det var dags att…dra på sig cykelkläderna igen eftersom jag skulle fotas av fotografen från danska tidningen Cykelmagasinet med mina Drylaneprylar. Jag cyklade fram och tillbaka på en 100 meter lång sträcka utanför stan medan han tog bilder ur alla möjliga vinklar. Riktigt kul! Det skall bli spännande att se resultatet till helgen.
Stefan och Linda åker hem till Sverige i natt så jag och Nils och dom två åkte till gamla stan i Alcudia för att äta på en italiensk restaurang. Det kändes verkligen som att komma till en annan del av världen att komma till den delen av stan mot hotelldjungeln som vi bor i. Här fanns en hel stadsdel som kändes helt genuin med små torg, massa fina restauranger och en kyrka som är 500 år gammal i år.
Restaurangen var helt grym! Jag slog på stort efter några dagar med hotellets mat och åt ravioli, pizza och en helt sanslöst god citronpaj med maräng. Ah…det var nåt av det godaste jag ätit!
Senare på kvällen pratade jag en stund med Emilia Fahlin som bott på vårt hotell och cyklat med sina klubbkompisar från Örebrocyklisten. Trots att hon bara är 18 år gammal har hon redan proffskontrakt med tyska T-Mobile-stallets damlag. På en ö där det stundtals vimlar av cyklister i T-Mobile-kläder måste det kännas grymt häftigt att veta att man faktiskt förtjänat dom. Heja Emilia!
Imorgon väntar en 20-milare som jag och killarna i Lygnens Venner föreslagit. Det slutade med att rundan nu är en officiell runda på hotellet och 20 personer har anmält sig. Kul kul!
Kategori: Prylar | 1 kommentar. Skriv en du med! »
Floyd Landis fortsätter kämpa för att övertyga omvärlden om att han är oskyldig till dopinganklagelserna.
Idag tog en hel del av cyklisterna på hotellet vilodag. Men jag kände mig lite cykesugen så jag hängde med mellangruppen på en del av deras runda för att ”snurra loss” lite lätt. Vi var ett rejält stort gäng som i härlig motvind trampade oss fram till fikat i Lloseca, fyra mil hemifrån. Och ett sånt fika! Boccadillo med serranoskinka och ost. Mums!
Ett par helröda Adidasskor såg riktigt bra ut fast…Adidas? Lite för mycket foppåll för min smak. Det fick bli Sidi istället. Jag valde ett par Scarpe Genius 6.6 Carbon som satt riktigt skönt och som var hur snygga som helst. Ingen dålig kombination!
Senare på kvällen pratade jag en stund med Emilia Fahlin som bott på vårt hotell och cyklat med sina klubbkompisar från Örebrocyklisten. Trots att hon bara är 18 år gammal har hon redan proffskontrakt med tyska T-Mobile-stallets damlag. På en ö där det stundtals vimlar av cyklister i T-Mobile-kläder måste det kännas grymt häftigt att veta att man faktiskt förtjänat dom. Heja Emilia!
Gillade du den här artikeln? Prenumerera då på min RSS Feed!
