I förra veckan köpte jag en ny kamera – en Holga mellanformatskamera – hos Göteborgs bästa lomografi-fotoaffär Fotokompaniet på Kungsgatan som min kompis Steve tipsade om.
Affären visade sig vara en riktigt skön affär med supertrevlig personal. Lite som Veloform för er som är göteborgscyklister. Fast för fotoprylar då alltså…
Mellanformat låter flashigt och fint men det här är så långt ifrån Hasselblad man kan komma. Istället för svensk precision snackar vi superplast (inklusive linsen) och ljusläckage i kamerahuset. Man får till och med en rulle eltejp när man köper kameran för att få den ljustät.
Frammatningen av filmen är extremt analog och manuell. Antalet gånger jag glömt vrida fram efter att ha tagit en bild är svårräknade känns det som. Men det är ju det som är charmen med en sån här kamera. Man vet inte vad slutresultatet blir.
Idag lämnade jag in de två första rullarna (som man får plocka ur kameran i ett mörkt rum förresten) för framkallning. En av rullarna är från helgens roller race.
Om en vecka kommer resultatet. Skall bli spännande att se hur bilderna blev! Det känns vansinnigt annorlunda i dessa dagar när man får fram resultatet direkt på skärmen på den digitala kameran och kan smälla iväg en massa bilder per sekund.
När man har en dotter i familjen som är smått fanatiskt fan av göteborgmusikern Timo Räisänen finns det bara ett namn man kan ha på sitt lag – Team O’Räisänen.
Medlemmarna i teamet har vi gett smeknamn efter hans låtar. Mitt teamnamn blev Christer ”Duracel Kanin” Hedberg efter en känd textrad i hans låt 16.
Vi kontaktade Timo och smörade ordentligt genom att bland annat skicka ett klipp från Metro som Matilda var med i för att se om vi kunde få lite pep-talk från hans sida inför Rosa Bandet-spinningen.
Igår fick vi ett mail. Hans svar finns på Rosa Bandet-spinningens hemsida.
Spam-mail är skit, men en del är bara föööör söta… Det här kom idag med rubriken ”Greetings in Jesus name”. Jag har redan börjat göra upp planer. Jag menar…45 mille på ett bräde. Shit pommes!
My name is Mrs.Marie Cute; I am a dying woman who has decided to donate what I have to you/church. I am 59 years old and I was diagnosed for cancer for about 2 years ago immediately after the death of my husband who has left me everything he worked for and for the fact that the doctors told me I will not last longer than some months because of my health,I decided to WILL / donate the sum of Euros4.500 000 Four million Five hundred thousand Euros to you / church for the good work of humanity and also to help the motherless and less privilege ones and also for the assistance of the widows in like manner.
I wish you the best and may the good Lord bless you abundantly and add more days to your life.
Please use the funds well and always extend the good work to others.
Here is the Contact information of my Attorney below:
SLOMON AND SOLOMON ASSOCIATES LEGAL FIRM
LEGAL PRACTITIONER PROPERTY CONSULTANT AND
FINANCE ATTORNEY NANAN YAMOUSSOU PLAZZA 2
ETAGE PLATEAU ABIDJAN CI WEST AFRICA
TEL:+22507503684 FAX:+22521218593
EMAIL: barrister_soloassociates@yahoo.fr
And tell him that I have WILLED (Euros4 500 000.00) Four million five hundred thousand Euros to you and I have also notified him. I know I don稚 know you but I have been directed to do this. Thanks and God bless you.
NB: I will appreciate your utmost confidentiality in this matter until the task is accomplished as i don’t want anything that will jeopardize my last wish.
From Mrs.Marie Cute.
I söndags var jag med och spelade det första SM’et i cykelpolo nånsin. Sanslöst kul, även om vi kom tvärsist.
Men va tusan, man är ju med för att posera – och det lyckades vi ju med.
En iskall cykeltjej, ett coolt cykelbud och en posör
Vad händer om man tar en Gustav-serie och tar bort själva Gustav ur den men låter texten ligga kvar från originalet? En person som kallar sig Trevors tyckte det var värt att undersöka och lanserade saten ”Garfield minus Garfield”.
Resultatet är ofta lite härligt surrealistiska seriestrippar, ibland till och med en smula existensiella.
Vad tycker då Jim Davis som ligger bakom originalet om att någon utnyttar hans material på det här sättet? Det sköna är att han gillar det skarpt och till och med uppmuntrat Trevors att ge ut resultatet i bokform.
Nej, 2008 blev inget stort cykelår för min del. Minst sagt…
Jag gick visserligen in i året med ambitionen att ta det betydligt lugnare cykelmässigt än de 18 tidigare månaderna då jag förberedde mig inför Paris-Brest-Paris, men riktigt så här lugnt hade jag inte tänkt mig det.
Efter att ha cyklat runt 1.000 mil under 2007 har jag i år bara kommit upp i strax över 100 mil. Inspirationen och motivationen finns helt enkelt inte, och det visade sig snabbt att utan dom blev det inget cyklat. Och när det bara känns tradigt att ta fram cykeln eller ens leta fram cykelkläderna då är det lika bra att göra en omstart.
Så nu är beslutet taget – cykelåret 2008 är över. Cykeln hängs upp på hyllan och jag börjar om med andra aktiviteter. Det kommer bli lite gympa tillsammans med dottern på Friskis och sen inomhustrampande på Fysiken. Kanske blir det en certifiering i spinningledande. Som det känns nu skall det mycket till för att cykeln skall komma fram mer i år.
Det känns lite skumt att vara i augusti och säga att cykelåret är över, men det känns som rätt beslut.
Nya mål har börjat formuleras lite halvt i huvudet för nästa år och tiden därefter. Förhoppningsvis får det mig att komma igång bättre så att 2009 och framåt blir mer inspirerande cykelmässigt.
Visst var det Depeche Mode som ”ordmolnet” innehöll i fredags. Här kommer ett nytt moln, denna gång ett album från slutet av 80-talet.
Vilken artist, vilket album? Lite knepigare va? (klicka på bilden för att se en större version)
Läser i DI´s bilaga DIego att man gjort en undersökning hos ett universitet i England om vilken effekt man kan få om man spelar musik samtidigt som man dricker vin.
Bästa låten för vitt vin visade sig vara Depeche Modes gamla dänga ”Just can´t get enough”, om än i en coverversion med gruppen Nouvelle Vagues. 40% bättre skall tydligen det vita vinet smala enligt undersökningen.
Undrar hur mycket bättre det smakat om man spelat Depeche Modes egna höjdarversion…?