Speaker i år igen

Postad 19 februari 2009 av Christer

Förra året blev jag tillfrågad om att vara speaker på Hisingens CK’s motionslopp Hisingen Runt, ett uppdrag som visade sig vara riktigt jäkla kul. Så när frågan kom i år igen var det inte svårt att tacka ja.

Den 10 maj är det dags. Då står jag där igen med mikrofonen i högsta hugg och snackar, snackar, snackar.

Förhoppningsvis blir det en och annan intervju med kul cyklister också. Förra året intervjuade jag bland annat Susanne Ljungskog och freestyleproffset Mikael Bolmstam.

» Hisingen Runt

Tack till Leos flickvän Natasja som fotade.

M6 07: Vilodag och ösregn

Idag har vi vilodag på M6. Fasiken va skönt!

Vi var ett gäng hck’are som tjuvstartade redan igår genom att åka till strandhotellet på Mellbystrand och lyssna på Peter Wahlbeck, Johan Rheborg, Mårten Andersson, Henrik Schyffert och två tjejer som jag inte minsn namnet på (och som om jag ska va ärlig inte var nåt vidare kul heller…) Roligast var Rheborg men Wahlbeck, som jag inte ens brukar tycka är kul, var helt grym han också. Kul!

Senare i eftermiddag är det dags att släntra ner till vandrarhemmet för att kolla på dagens etapp av touren tillsammans med en massa andra M6-cyklister.

Igår nåddes vi av beskedet om att cykelvärldens Bondskurk #1, Alexander Vinokourov är näst i raden av proffscyklister att torska dit för doping. Kanske var ändå Borats bild av Kazakstan den sanna för maken till blåst manöver får man ju leta efter. Idiot…

Det blev en sen natt igår så det är inte direkt Kazakisk folkdans på schemat i övrigt här i huset. Segt och slappt och bara…lugnt. Och ösregn ute (så klart).

Skrapsåren från vurpan är helt okej, men nu har det börjat kännas i vänster handled och nacken. Men inget som gör att jag inte kan cykla som tur är.

Imorgon väntar Hallandsåsen!

M6 05: Dag 1 – Halläningen (14.4 mil)

Denna artikel publicerades ursprungligen i juli 2005 på Hisingens CK’s hemsida

Dagen startade med sanslöst grym frukost från vår ”husmor” Märta som vi hyr rummet av. Förutom olika sorters bröd och pålägg hade hon lagat gröt med hemgjorda sylter (jordgubb/rabarber. Mmm….). Till filen bjöd hon på bär plockade i den egna trädgården. De vita smultron var kanon. Det fanns också olika sillar att välja mellan. Mumma!

Men sen kom den eviga cykelfrågan – vad tusan man ska man ha på sig? Väderrapporten på TV pratade om 19 grader och sol men en titt ut ur fönstret sa nåt helt annat. Den enda färgen som syntes på himlen var en kompakt grå. Huuuu. Svårt läge…

Efter den obligatoriska inskrivningen på morgonen blev det lite ”mingel” för att prata med de klubbkompisar man hittade och andra som man träffat tidigare på olika lopp. Lisa G som tänkt köra häften av dagarna valde att stå över första dan efter att ha varit och springit O-ringen. Alexandra kommer också köra hälften av dagarna men var med till start idag. Kul också att se att klubbens gladaste ansikte, Håkan L, lyckats komma loss från jobb och andra plikter och fanns på plats i starten.

Efter genomgång av speakern över vad som gällde för dagen (stopp-plikt måste efterlevas och diverse grusvägar pga nya bansträckningar pga Gudrun) var det dags för start med regnet hotfullt hängande i luften. På M6 är det mass-start som gäller. Jag, Raymond och Magnus E valde att starta i de bakre leden eftersom vi tänkt ta det lugnt första dan.

Man fattade ganska snart att det inte är prydliga klungor som gäller utan lite mer ”den som orkar kör”. Ena stunden enpar, nästa tvåpar och sen plötsligt RYCK!!! Helt klart ovant, men ganska kul. Eftersom vi startade valde vi att passera den sista klungan efter att ha sagt den obligatoriska ”Allez! Allez!” till Annie.

För att komma ikapp nästa klunga fick vi tre igång en grym lagtempokörning med 30-sekundersdragningar. Sån stil! Så efter en stund var vi ikapp den klungan som vi sen valde att hänga på fram till första depån efter 50 km. Även här var det snarare ”linjelopp” som gällde än parkörning bland de 30-35 cyklisterna. Omkörning till höger? Right on! Omkörd på båda sidorna samtidigt? Inga problem alls. Stenhård körning så snart man kom längst fram? Självklart! Actioncykling helt enkelt. Men va tusan. When in Rome… Det var bara att anpassa sig så efter en stund var man inne i vad som gällde. Man fick helt enkelt hålla koll sex-sju cyklister framåt för att ha koll på vad som var på gång i klungan. Och….så kom regnet. Och som det regnade…

Det var riktigt bra tryck i klungan med snitt på en bit över 30 knyck de första fem milen. Tyvärr splittrades klungan i första depån. Vi tappade också Raymond som valde att rulla vidare istället för att fylla på förråden.

Den actionfyllda cyklingen de första fem milen hade haft den negativa effekten att jag inte hunnit äta och dricka ordentligt. Så dippen som kom efter den första depån kom som ett brev på posten. Att det blev betydligt mer kuperat med backar som bara verkade peka uppåt gjorde inte saken bättre. Boom! Soppatorsk! Red Alert. Så jag släppte Thomas och Magnus och la in lättaste växeln och gnetade på i backarna med planen ”jag låter min vikt jobba för mig i nerförsbackarna som [b]måste[/b] komma förr eller senare. Dom kom visserligen senare :) men efter de första långa goa backarna kom jag ikapp Magnus i alla fall som hittat en annan cyklist att köra tillsammans med. Underbart att kunna ligga bakom på rullen och vila sig! Vi tre kämpade vidare och hade precis kommit ikapp ett gott gäng som vi skulle köra med när jag tittade ner. Och glömde att jag hade glasögonen upp epå hjälmen, där de inte sitter speciellt bra. Så det var bara att stanna. Typiskt när vi just jobbat ikapp gruppen. Men så ser jag att Magnus vänder och väntar på mig. Visst är det underbart med trevliga klubbkompisar!!

Vid andra depån serverades pannkakor med sylt. Mumma. Dom satt fint! Thomas satt och mumsade på sin tallrik pannkakor när vi rullade in i depån. Och efter en stund kom Raymond in. Som borde…kommit före oss. Det visade sig att han kört en stund på en usel grusväg på grund av en ”kreativ” skyltning från arrangörernas sida. Så när vi rullade iväg var vi fyra hck-are som jobbade tillsammans. Eller snarare tre som jobbade och en (jag) som ”fjuttdrog” eftersom krafterna inte kommit tillbaka riktigt ännu. Men vi pinnade på riktigt bra och fick igång en skön lagtempokörning. En sån fröjd att köra med kompisar man kört med innan. Allt liksom bara…rullar på. Thomas var nog den enda av oss som växlade [b]ner[/b] i backarna. Man riktigt hörde hur cykeln klagade över brutalbändandet när han ”Ullrichade” i backarna. Hög kadens? Icke! :D

Med 29km/h i snitt rullade vi in i målet med 14.4 mil i benen och hur många liter vatten som helst i kläderna.

Eftermiddagen spenderades med ätande av nybakt sockerkaka som vår husmor bakat, pizzaätning på stadens pizzeria och TV-tittande för att se sammandraget av årets sista etapp av Tour de France (heja Lance!).

Nu ska cykeln kollas igenom, kedjan oljas och sen är det sängen som gäller så att min stackars kropp är redo för ännu en dag i sadeln imorgon i trakterna runt Laholm.