homeapi
av Christer
Det kom ett mail från Vätternrundan:
”Något tagna av anmälningstakten kan vi på Vätternrundans kansli konstatera att med flera hundra anmälningar om dagen så är loppet snart fulltecknat”
Skönt, då slipper jag fundera på det för nästa år…
Förra året var jag speaker först på Hisingen Runt och sen på CykelCity Gran Fondo i Kungsbacka. Två stycken ”oj, det där har jag ingen aning om hur man gör men det är klart att jag gör det”-uppdrag. Jag hade riktigt kul båda dagarna!
Foto hämtat från Team Soldes blog
I år har jag avverkat Hisingen Runt och idag fick jag frågan om att vara speaker på CykelCity Gran Fondo även i år.
Loppet körs söndagen den 23 augusti och som vanligt finns det tre olika sträckningar att välja mellan. Rekommenderas!
Vi ses väl där?
» CykelCity Gran Fondo Kungsbacka
Att cykla i grupp på Vätternrundan är helt perfekt. Inte bara för att man hjälps åt med dragarbetet i motvinden utan nästan minst lika viktigt för att man hela tiden peppar varandra, nåt som är enormt viktigt eftersom man alla kommer få perioder då man har dippar på en såpass lång runda som Vätternrundan.
Men en annan riktigt kul grej är när man träffar på folk längs banan som läst det man skriver på nätet eller som man känner, som t ex Monika och Tove som var med på Camp Mallorca. Tyvärr hann vi inte med mer än några korta ord innan jag var tvungen att spurta ikapp mitt gäng. Även Sven-Ingvar från Örebro som också var med på Mallorca fick jag hejarop av – om än från sidan av vägen.
Min absoluta cykelhjälte Bosse Sjöberg från Stockholm missade jag när vi passerade gruppen han var ledare för men han kom ikapp så att vi kunde säga hej lite kort på banan.
Från vår ”svans” efter 11-12 mil rullade Anders fram som jag aldrig träffat tidigare men som läser här på bloggen och som hade koll på att jag morgoncyklat med Roberto bland annat. Kul att träffas Anders, även om vi bara hann med några snabba ord!
Marie Inkinen, min partner in crime från PBP där vi cyklade tillsammans i 80 av de 123 milen fick jag en stor kram av i målfållan. Alltid jättekul att träffas!
Picco från Cykelcity tvingsade när han swishade förbi i en raslig fart med den snabbaste (?) gruppen. Det såg misstänkt ut Susanne Ljungskog som satt med i den gruppen men jag är inte helt säker.
Jättekul också att så många av Boråsarna som jag kört tillsammans med på Vättern de senaste åren hojtade till när vi passerade varandra längs banan.
Jag har säkert glömt bort några av er som hojtade när vi passerade varandra längs banan, men tack alla! Positivt peptalk kan man inte få nog av under loppet!
| 4 kommentarer. Skriv en du med! »
av Christer
Det tog (som vanligt) inte många sekunder innan resultatlistor för Vätternrunda, Halvvättern och Tjejvättern kom ut. Som vanligt är listorna helt inofficiella eftersom man ju inte får ha resultatlistor på motionslopp (vilket är lite skönt dubbelmoraligt eftersom man ju trots allt har tidtagning).
» Vätternrundan
» Halvvättern
» Tjejvättern
Tack till Pontus som fixade listorna!
» UPPDATERAT: Nu finns resultatlistan för Vätternrundan 2010
» UPPDATERAT: Nu finns även resultatlistorna för Halvvättern och Tjejvättern 2010
Idag kördes motionstävlingen Cykel City Gran Fondo Kungsbacka. För andra gången i sommar (och för all del i mitt liv) var jag anlitad som speaker.
På Hisingen Runt tidigare i år var det mer ”på känn” som gällde men idag fanns det superproffsig tidtagning med förvarning några hundra meter innan starten så att jag kunde se namnet och en massa annat om de som närmade sig mål på en datorskärm. Lite halvstirrigt att hålla ett öga ute på banan, ett på listan över namnen på de som närmade sig och en på listan över de som just gått i mål. Och samtidigt prata. Men det gick bra.
Vid sporthallen där prisutdelningen hölls hade jag dessutom en liten mini-fotoutställning med de cykelbilder jag tagit under året, bland annat de på cykelpologänget från Komet.
Jag hade räknat med kallt väder idag och hade en hel väska med kläder med mig. Som tur var tog jag med ett par shorts i sista stund för dom behövdes. Det blev kanonväder under dagen så nu har jag en riktigt skönt röd nacke.
| 0 kommentarer. Bli först att skriva en! »
av christer
Med egentligen alldeles för lite förberedelser åkte jag upp till Motala för årets Vätternrunda. Singlespeed-cykeln hade jag cyklat max en kilometer, sadeln hade jag aldrig testat och bromsen hade inte ens en vajer innan jag lämnade Göteborg. Och till råga på allt kom jag iväg två timmar sent på grund av att jag fastnade på jobbet.
Toppenförberedelser med andra ord…
Efter en tre tidigare rundor med allt snabbare fartmål och det enorma fokuset på PBP under 2006/2007 var årets mål ”cykla på singlespeed tillsammans med Drylanegänget, ta det lugnt, gå in i alla depåer, ha kul”.
Väl uppe på torget i Motala blev jag på gladare humör när jag träffade en massa glada kompisar. Anders och Pia från Lifestyle gick runt och pratade med cyklisterna om sitt träningsläger på Mallorca, Vacchi stod i ett bås och livekommenterade Dauphiné Libéré på Eurosport och bröderna Persson från CykelCity stod och häcklade honom. Garry Jones kämpade på som ensam representant för cykelförbunder. Och så träffade jag hela Enervitgänget som jag slet ihop med på Göteborgsvarvsmässan. Folkfest!
När nummerlappen var fixad var det dags att börja få ihop cykeln till cykeldugligt skick. Först vid halv tio på kvällen satt jag, Mats och Anders på våra singlespeed-hojjar och testade hur dom kändes. Goda förberedelser som sagt…
Frukosten gav en del PBP-vibbar när en prefabmacka från ICA, juice och en Mannafrutti skulle ner innan man ens vaknat ordentligt.
På väg mot starten fick Mats lite strul med sin cyken så jag passade på att flytta sadeln en bit. Precis som man skall göra när man skall cykla 30 mil med andra ord…
Med 30 sekunder kvar till starten rullade vi in i vår startfålla. Det kändes helt i linje med resten av vårt upplägg på nåt sätt. Jag hann i alla fall tjoa på en del hck’are och andra som jag såg vid startområdet men sen var det bara att börja cykla.
Vi hade bestämt oss för att besöka varenda depå, så många depåbesök blev det…
Olika klungor från Hisingens CK passerade oss och under en stund åkte vi med deras 13-timmarsgrupp som fått till en riktigt fin gruppkörning.
Ner till Jönköping flöt det på riktigt bra. Men det blev till att stå upp vid minsta lilla motlut. Stå upp/sitt ner fick bli min interna växel. Och snart lärde man sig att man fick dra på lite innan varje backe för att ha fart med sig. Mer än en gång tänkte jag på min kompis Kronis som brukar säga ”Sitt ner och ta backen som en man!” när vi är ute och cyklar.
I Jönköping kan man välja på att köra rakt fram och inte gå in i depån eller svänga höger för att gå in i depån. vi svände höger. Och sen vänster. Och vänster. Och vänster. Och vänster. Den som går in i den depån kör nog ett rejält antal kilometer extra för jäklar va knixigt det var att ta sig till depån. Inte nog med att det var långt, nåt geni i Jönköping hade dessutom planerat in Vätternrundan, Dreamhack och bäst av allt….tractorpulling på en och samma mässanläggning på samma dag. Trafikkaos med andra ord.
Belöningen var en korv med pulvermos och blåbärssoppa. Precis vad man behöver klockan nio på morgonen efter 10 mils cykling. Snacka om betongklump i magen…
I Jönköping hittade vi Peter som skulle startat med oss med sin singlespeed men försovit sig. Han visade sig vara en riktigt stark och trevlig cyklist.
I backen efter Jönköping var det bara Peter som klarade att cykla upp, vi andra tre fick snällt promenera delar av backen.
I Hjo beslutade sig Mats för att det var dags för honom och hans fina gamla cykel att låta den feta damen sjunga och ta bussen tillbaka till Motala. Med tanke på vad hans cykel väger och att han brutit nyckelbenet alldeles innan Vätternrundan var det en grym bedrift att ta sig 20 mil på den tycker jag.
Att vi låg i de bakre regionerna i startfältet förstod man när bananerna blev allt mindre delade för varje depå som gick. Först fick man hela bananer, sen halva och till slut var det i det närmaste fruktsallad.
Vid det här laget var det länge sedan vi sett några större klungor så när en runt 20 man stark klunga med bra fart passerade oss tog vi ett snabbt beslut att jaga ikapp dom och försöka hänga med. Efter att ha kört de första 20 milen i ganska maklig takt gick det plötsligt i 30-35 kilometer i timmen på platten. Jisses! Men som tur var stannade klungan i varje depå precis som vi planerat att göra så vi gjorde vårt bästa att hänga med dom.
Vid Karlsborg började jag känna mig hängig och torr. Att inte ha flaskställ på cykeln är inte en bra idé… Så i en lång seg backe efter depån tappade jag klungan och fick sega mig vidare mot nästa depå på egen hand. Väl där kände jag mig fortfarande hängig så jag tog beslutet för att snabbt plocka på mig några bullar och muggar med blåbärssoppa och rulla i förväg och på så sätt få ett försprång och förhoppningsvis komma tillbaka en smula, vilket fungerade ganska bra.
Vid Hammarsundet var jag riktigt riktigt sliten och började må lite illa. Men nu var det ju bara fyra mil kvar så det var bara att bita ihop.
Under de sista milen blev det ännu tydligare att Peter hade en bra mycket bättre dag än jag och Anders så han körde med den snabba tyska klungan in i mål när jag och Anders var tvugna att släppa dom. Helt rätt av honom för vi hade verkligen inte mycket kraft kvar vid det laget.
Den sista biten från Medevi var seg som tusan men som vanligt mår man som en prins när man svänger upp på rakan in till Motala och närmar sig målet.
”Runt 15 timmar” var mitt förhandstips innan starten. Med hjälp av de 10 sista milens rush kom vi in på 14.22. Med tanke på att vi spenderade en bra bit över två timmar i de olika depåerna är jag riktigt nöjd med den tiden.
Väl tillbaka i huset fick vi en massa beröm av alla de trevliga Borås-cyklisterna och god grillad middag. Jag gick och vilade lite och skulle bara ligga ner några minuter. Tre timmar senare vaknade jag till liv igen men orkade bara ta av mig kläderna och somna om. Och som jag sov…
Det här var verkligen annorlunda mot mina tidigare rundor, men faktiskt mer ”görbart” än jag trodde. Men nu vet jag varför växlarna uppfanns till cyklar. Så det här får nog bli första och sista Vätternrundan på singlespeed för min del.
Det tog inte lång stund förrän årets innoficiella resultatlista för VätternRundan dök upp.
Dags att börja publicera offiella listor kanske…?
Tack till Pontus som skapade och tipsade
Ps. Här hittar du 2009 års resultatlistor!
Tre dagar kvar till årets Vätternrunda och jag är helt fantastiskt oförberedd. Inför Paris-Brest-Paris förra året var allt planerat in i minsta detalj kändes det som men i år är det raka motsatsen, vilket är riktigt skönt faktiskt.
Några exempel:
• Jag har aldrig cyklat mer än en kilometer på cykeln jag skall använda
• Styret som sitter på cykeln är, om än fantastiskt vackert, oanvändbart för längre rundor. Som en 30-milare… Och trots en massa letande har jag inte hittat ett bra alternativ
• Jag har har inte ens monterat bromsen ännu
• Flaskställ går inte att montera på cykeln så det får bli en flaska i en ryggficka
Det här ska bli kul!
Å så va de de här med vädret… Risk för regn i helgen. Men eftersom vi kör en ”snyggerunda” i år så är det sen länge bestämt att regeln är ”regn = kvar i sängen”. Inga problem där alltså.
| 5 kommentarer. Skriv en du med! »
av christer
På Velonista.se finns fler bilder på min nya Bianchi Pista som jag skall cykla Vätternrundan på.
Idag kom min nya fina Bianchi Pista som jag skall köra Vätternrundan på.
Kromad blank ram, klassisk form på styret, singlespeed och riktigt riktigt vacker.
Igår körde jag Comet Club Rouleurs alleycat-tävling ”Camera Cat”. Löjligt kul, men jäkligt jobbigt!
Jag har skrivit mer om tävlingen och lagt ut en massa bilder på nya sajten velonista.se.
| 0 kommentarer. Bli först att skriva en! »
av christer
Idag är det två veckor kvar till årets Vätternrunda och mina förberedelser är underbart icke-existerande.
Men va tusan. Jag skall köra enväxlat på en cykel jag inte ens hunnit köra in mig på. Så att inte ha tränat känns ju nästan helt rätt. Och bråttom runt sjön skall jag ju inte ha i år har jag intalat mig själv.
Det kommer bli slitigt, men det är bara att ta det lugnt och njuta.
Min tränare Mattias Lundqvist från Aktivitus blev snabbaste cyklist i det 2370 meter långa backtempot Bergakungatempot som avgjordes igår.
Mattias sluttid blev 4 minuter och 14 sekunder vilket ger en snitthastighet på galna 33.6 km/h i banan som i princip är en konstant uppförsbacke som avslutas med en backen på 11% lutning.
Undrar vem som blir först med att spräcka 4-minutersgränsen?!
» Mattias Lundqvist 
» Aktivitus
Söndagen den 1 juni arrangerar Komet Club Rouleur ännu en Alley Cat-tävling i Göteborg.
Den här gången blir det en lite annorlunda variant av tävlingsformen – Camera Cat.
För att vinna en vanlig Alley cat krävs snabba ben, bra lokalsinne och klurighet för att hitta mellan de olika checkpointsen, men den här gången krävs ett öga för hur man tar en bra bild också eftersom man skall ta ett antal foton längs vägen.
Förutom vinnare för bästa tid utses även en vinnare för bästa bild.
Efter tävlingen blir det fika, cykelpolo och grillning. Och dessutom födelsedagsfirande av arrangören. Låter som en toppentävling tycker jag!
Vill du vara med så samlas man utanför Café Zenit i Majorna klockan 14.00.
| 0 kommentarer. Bli först att skriva en! »
