Hittat i dagens inkorg. Elektrisk rullstol (budgetvarianten dessutom), äldre dam med klänning som ser farligt nära ut att trassla in sig i framhjulet och allt toppat med en läcker amerikansk flagga. Skickat i ett spam. Kan det bli bättre…?
Amerikansk marknadsföring när den är som bäst! And Bob’s your uncle…
Nick Borgen, mannen som gjort konceptet ”jag fick bara ihop en medioker låt så jag bjuder in lite kändisar i kören, det gillar Svenska folket alltid” till en konstform, levererade en brutalhit även i melodifestivalen 1993.
Friidrottarna Maria Akraka och Erika Johansson i kören. Hur tänkte man då? Visst, dom var vinnare å sitt sätt, men låten handlar om en grabb som står vid portarna till ett ölhak (klassisk textrad) och fånleende sjunger dag efter dag.
Visserligen ett snäpp upp från klassikern World Wide Web, men banne mig bara ett ynka litet snäpp.
Det står en man vid portarna på stadens ölcafé
Han spelar på sitt dragspel så att alla sjunger med
Han är glad, alltid lika glad
Alltid samma rader, alltid samma melodi
Ett språk som alla känner, alltid samma cermoni
Han är glad, alltid lika glad
Han står där lika lycklig om regnet öser ner
Och han blir alltid lika glad när alla hänger med
We are all the winners, we are all the best
Att vi få va tillsamans, det betyder mest
Även om det mulnar och ridån har gått ned
Så har vi ändå vunnit om alla hänger med
Snart står han där på alla arenorna vi ser
Han står där med sitt dragspel och alla bara ler
Han är glad, alltid lika glad
Sen lyfter han sitt dragspel vinkar glatt till sin publik
Man känner sig förtrollad, en underbar mystik
Man blir glad, alltid lika glad
Så sjunger han med samma vackra rader som han har
Sträcker upp en hand och väntar på ett svar
We are all the winners, we are all the best
Att vi få va tillsammans, det betyder mest
Även om det mulnar och ridån har gått ned
Så har vi ändå vunnit om alla hänger med
We are all the winners, we are all the best
Att vi ska stå tillsammans, det betyder mest
Det kan aldrig regna, ridån går aldrig ner
We are all the winners och det betyder mest
We are all the winners, we are all the best
Joaquin Phoenix på besök hos David Letterman. Eller snarare Joaquin Phoenix kropp. För skallen verkar vara på semester i en knarkarkvart i Jakarta. All zonked up, and nowhere to go…
De vassa kommentarerna Letterman får in på honom är banne mig välförtjänta.
Lettermans slutkläm summerar det hela riktigt bra: “Joaquin, I’m sorry you couldn’t be here tonight…”