Om tio dagar är det dags för Ultravox att landa i Sverige för en spelning på Berns i Stockholm som vi skall åka till. Jag har sett dom live tre gånger tidigare och trodde knappast att jag skulle få se dom igen.
Men nu är dom ute på turné igen med originaluppsättningen (om man inte räknar med den halvskumma sättningen med John Foxx som aldrig slog igenom).
Såna här återföreningskonserter kan gå hur som helst – Human League såg vi för några år sedan och den konserten kan närmast summeras med ”roliga timman i mellanstadiet”. Pinsamt och smärtsamt att se.
Men nu har Ultravox lagt upp en inspelning av en konsert under den pågående turnén på Spotify och det låter braaaa! Kul!
När vi var i USA i somras körde man hårt med reklam för nya serien Nurse Jackie med tidigare Sopranosmamman Edie Falco i huvudrollen.
Nu har vi sett första säsongen och kan konstatera att det här helt klart är årets bästa med dialog minst lika torr och käftig som min tidigare favoritserie Vita Huset/West Wing och riktigt bra skådisar i rollerna.
Äntligen en sjukhusserie som inte så jäkla…sjukhusserie.
Kommer på SVT inom kort men finns redan nu å de vanliga internetkanalerna för de som så önskar.
USA är banne mig t-shirtens förlovade land. Nästan tre veckors semestrande ledde till att åtta t-shirts inhandlades.
Från vänster: ”Livestrong”, ”If it’s fixed, don’t brake it”, ”Ingmar Bergman”, ”How to perform the Vulcan nerve pinch”, ”Castro” (helt klart den bästa!), ”Chillin’ with my gnomies”, ”Half full” och ”Carmel”.
En sadel idag består allt för ofta av plast och aluminium. Annat var det förr. Se bara på sadeln på Mats 50-talscykel. Stål, kopparnitar och tjockt vackert läder i en fantastiskt vacker kombination.
Jean-Claude Van Damme i rollen som ”sig själv” i en påhittad historia med inslag hämtade från hans stundtals trassliga och småtragiska privatliv. Kan det vara nåt?
Filmen JCVD är just den filmen och efter att ha sett den idag får jag banne mig omvärdera den mannen. Som skådis är han kanske inte direkt Dramaten-material, men han visar i alla fall att han är betydligt bättre skådis än hans tidigare skitfilmer gett honom utrymme för, nåt som man driver ganska skönt med i inledningen av filmen.
I år ser det ut att bli fler svenskar än nånsin nere på Mallorca över påsken. Minst tre researrangörer har resor med stor uppslutning plus att ett stort antal ordnat egna resor.
För några år sedan gjordes ett försök att samla ihop alla svenskar, oberoende av vilken arrangör vi åkte med, på torget i Petra en dag. Jag tyckte det var dags att återinföra den traditionen.
Så efter att ha snackat med lite cykelkopisar blev förslaget att man samlar svenskarna på det mysiga torget i Petra för en fika. Vi lär fylla alla fiken med råge.
Onsdagen den 8 april ”runt klockan 12″ är det som gäller. Det är dagen innan Mallorkinerna drar igång sitt påskfirande med dunder och brak (värt att kolla på förresten!)
Det blir ingen anmälan och så, utan det är bara att dyka upp på torget den åttonde och ha trevligt. Det spelar absolut ingen roll vilken researrangör du åker med, alla är välkomna.
Igår var det tänkt att jag skulle köra på testcykeln i Aktivitus monter på Wellness-mässan. Men eftersom jag är förkyld blev det inget av med det. Så istället blev det en lugn tripp till mässan för att snacka med Mattias och Sara och hjälpa till så gott det gick i montern.
Jag gick runt och kollade lite på resten av mässan också och träffade en del människor jag känner.
David Lega träffade jag på en lunch för ett år sedan. Ett av hans företag – grabben är som en duracelkanin och verkar starta nya företag på löpande band – är LegaWear som tillverkar kläder.
Bland annat en serie riktigt snygga t-shirts som är precis så livsbejakande som David verkar vara. Jag köpte en svart tröja med ”Never surrender”-trycket och pigvinen.
En annan skönt livsbejakande person är Kari Martens som var med och cyklade på senaste Rosa Bandet 24-timmars på Sportlife.
Kari höll en riktigt bra och inspirerande föreläsning om sin resa från en 109-kilos soffpotatis fram till hans senaste, smått vansinniga, bedrift att köra en tiogångers ironman. En sån grabb!
Tjejerna i Sportlifes monter kände jag också igen från Rosa Bandet-dygnet så där stannade jag och snackade en stund. Dom hade fått in flera i sin monter som fortfarande pratar om spinningen, så det är klart att vi skall köra i år igen!
I Dalblads träffade jag deras säljare Petter som också är med i Hisingens CK. Deras pepparkaksbars går inte av för hackor. Tyvärr missade jag Susanne Ljungsskog som fanns i montern i fredags. Men att snacka med Petter är alltid kul.
Resten av mässan då? Jag insåg snabbt var att jag inte ens var i närheten av målgruppen för mässan. Magnethalsband, skratt-terapi, pyramidföretag som säljer skumma tabletter, New Age-musik och dagens höjdare ”Frekvensterapi” är så långt ifrån min kopp av te man kan komma. Men hey, vad man lägger sina pengar på är så klart upp till var och en.
Nu är vår semesterresa till sommaren bokad. San Francisco, Yosemite, Death Valley, Las Vegas, New York står på reseplanen.
Jäklar va skönt det skall bli att komma iväg och få njuta av lite semester. I Las Vegas bokade vi ett hysteriskt rum på Treasure Island. Det är inte det största hotellet i stan men har ändå sanslösa 2.885 rum.
Jämfört med t ex Gothia Towers i Göteborg så är Treasure Island fyra gånger så stort. Plus att det finns ett köpcentrum, sanslöst många restauranger och ett kasino i huset. Och en konsertarena. Så klart…
Vi kollade runt på nätet efter olika sätt att boka hotellen. Det visade sig att det ibland var enklast och billigast att boka av hotellen direkt och ibland via Hotels.com. Hotellet i New York t ex fick vi 40% rabatt på när vi bokade via Hotels.com. Men en tradig sak vi märkte med Hotels.com är att dom drar alla pengarna omedelbums. Inte reserverar, utan verkligen drar pengarna. Så skall man boka en längre vistelse långt i förväg suger dom ganska rejält.
USA, förbered er på invasion från Familjen Hedberg!
Idag var jag och dottern på Fotomässan. Tydligen var det hysteriskt mycket människor igår med flera hundra meters kö, men idag var det riktigt behagligt.
Som vanligt på mässor så blev det en blandning av att snacka med folk och fynda. Bland annat fick jag prata med Mirjam från Canon som var med och sponsrade vår Rosa Bandet-dygn i spinningsalen i slutet av förra året och Percy från Scandinavion Photo som var med och fixade min cykelfotokväll för ett tag sen. Och så träffade jag en massa kul kompisar som jag snackade med.
Canon bjöd på riktigt snygga utskrifter i A2 så jag hade tagit med två av mina bilder att skriva ut, dels bilden på Carina på Skeppsholmsbron och dels en bild på Matilda som jag tog på Mallorca förra sommaren. En sån skillnad att få ut bilderna i stort format än att köra ut dom på A4!
Shoppingmässigt blev det gamla nummer av olika fototidningar, en DVD-kurs i Lightroom 2 från Moderskeppet, ett videohuvud till mitt feta gjutjärnsstativ och en ny kamerarem – R-Strap. Det låter som en sexleksak men är en riktigt smidig kamerarem som jag tidigare bara sett på nätet. Allt till riktigt bra fyndpriser.
Och som extra bonus fick jag en gratis genomgång och sensorrengöring av min 50D i Canons monter.
Det enda negativa är väl egentligen mässans usla priser på mat och dryck. Stället vi åt på hette ”Eat & Go” men vi döpte snabbt om den till dess snabböversatta namn ”Ät och försvinn!”. 54 spänn för en fulcola och en av de klenaste ostmackor jag skådat. Hepp!
Nu drar jag till Stockholm tillsammans med frun. Kompisens Corinne har examensutställning så finvernissage står på programmet. Riktigt trevligt.
På hemvägen skall jag använda min julklapp som jag fick från min fru. Jag skall till Kolmården och få känna mig som Kevin Costner en stund när jag skall få träffa och umgås med vargarna in person. Snacka om annorlunda grej!
Men jag lovar, jag skall varken ha lösmustasch, försöka mig på att prata indianspråk eller gå runt med den vanliga Costner-tanken ”fan vet om det inte är en Oscarsprestation det här i alla fall?”.
idag för exakt 30 år sedan dog Ed Wood – mästerregissörernas mästerregissör. Enligt honom själv i alla fall.
På den inte fullt så meriterande listan över filmer han regisserade finns ”Plan 9 from outer space” som röstats fram som världshistoriens mest usla film.
Den är faktiskt helt osebar. Fast ändå jävligt kul.
Jag är tämligen säker på att Ed sitter där i himlen iklädd en angoratröja och nöjt ropar ”It’s a wrap!”
