Att använda cykelhjälm känns helt naturligt numera. Men tyvärr har det lett till att den klassiska cykelkepsen lever ett allt mer undanskymt liv.
Men det finns några tappra själar där ute som kämpar för kepsens överlevnad. Engelska cykelklädtillverkaren Rapha har några riktigt klassiskt snajsiga modeller.
Men för de som vill göra en ”Lena Philipsson”, dvs sy sina egna kläder, har Flickranvändaren Pandaface lagt ut ett mönster på hur man skall skära till bitarna som behövs. Han har också lagt ut en massa fina bilder på kepsar han tillverkat.
Cykelkläder på H&M?! Nåja, kanske inte riktigt. Men nästan…
Men Åsa från cykelaffären Cyklig i Stockholm tipsade på bloggen Cykelklubben.se om att Hennes & Mauritz (eller heter dom bara H&M numera?) säljer en t-shirt med ett snyggt cykelmotiv på.
För mig som asfaltscyklist är det så klart lite trist att motivet är en mountainbikecyklist, men man kan inte få allt här i livet.
Just när jag satt och undrade över när nån skulle ta och uppfinna ett ihopfällbart hjul till cykeln dök det upp. Ibland får man passa sig för vad man önskar…
Just när det är som varmast och du behöver vätska som mest råkar du ut för det – soppatorsk i vattenryggan.
Med en vanlig vattenflaska är det lätt att ha koll på nivån men med vattenrygga är det stört omöjligt.
Tills nu – för med hjälp av manicken Hydroid från Need 2 Know H2O skall detta vara ett löst problem. Och på köpet löser dom en rad andra problem också.
Den lilla enheten som man fäster på slangen håller reda på och visar upp i en display hur mycket man druckit och hur mycket som återstår, hur mycket man kan dricka per tidsperiod om man vill att vattnet skall räcka hela vägen och dessutom vattentemperatur och klocka. De två sista funktionerna känns kanske inte direkt nödvändiga men va tusan…
I min julkalender förra året hade jag en kolfibervecka med idel kolfiberprylar. Den här hann inte in i julkalendern så den får bli en bonus.
Lezyne har två stycken multiverktyg i sin produktkatalog som är helt rätt för den kolfibermedvetna cyklisten. Den ena har fyra verktyg och den andra nio.
Vikten – myyycket viktigt så klart när vi snackar kolfiber – är 46 gram respektive 89 gram.
Gage & DeSoto är ett gäng designers i New York som specialiserat sig på att designa kläder med snygga cykeltryck.
Den här t-shirten med en ung Eddy ”Kanibalen” Merckx, komplett med klassisk Molteni-keps och en jäkla attityd i uppsynen, tycker jag är grym.
Tyvärr levererar Gage & DeSoto inte sina produkter till oss utanför USA ännu, men man kanske kan få dom på andra tankar genom att fjäska en smula för dom. Eller så blir det att handla av dom nästa gång man passerar New York.
Kolla gärna på deras version av ”I love NY”-tröjan som finns på sajten.
Till helgen är det dags för Svenska Cykeldagarna och Cykeltinget i Jönköping.
Sveriges cyklister samlas och har trevligt och förbundet diskuterar och planerar.
Eftersom jag hellre cyklar än pratar om cykling föredrar jag att hålla mig i utställningshallen istället för sammanträdesrummet där cykeltinget håller till.
Fast…jag har ett förslag till cykelförbundet. Varför inte köpa in en Conference Bike från konstnären Eric Staller? Då kan man ju konferera och cykla samtidigt!!
Är du trött på att cykeldatorerna på marknaden saknar just den där funktionen du vill ha?
Har du en smula (nåja, kanske lite mer än en smula) programmeringskunskaper är Qranium från amerikanska Quarq cykeldatorn för dig.
Qranium kör Linux som operativsystem och programvaran är släppt som så kallad open source vilket gör att det går att utveckla egna funktioner till den.
Bland funktionerna förutom de vanliga cykeldatorgrejerna finns bland annat GPS, stor grafisk display och 512 Mb internminne.
Med ett pris på runt 900 dollar är den inte direkt billig. Men visst är det en skön idé?
Igår fick jag ett paket med nya kul grejer från Drylane att testa. I paketet låg också ett brev:
Hej Christer
Här kommer ett paket med två stycken prototyper av våra kommande som vi vill att du ska testa.
Använd dom helt utan försiktighet och lägg märke till alla bra och dåliga egenskaper och känslor du upptäcker.
Vi vill ha tillbaka dom så småningom men helst inte hela och rena.
Alla rapporter emottages tacksamt.
Gnälla på prylar gör vi ju alla, men att veta att tillverkaren lyssnar på alla kommentarer och dessutom vill ha gnäll är ju hur bra som helst!
Va säger man? Det är ett tufft jobb. Men nån måste göra det…
Så nu ska jag testa på mina träningsrundor och på PBP.
Hugo är som en gammal galen katt. Ena dagen lämnar man bort honom till en annan ägare flera mil bort och dagen efter står han där på trappan igen och jamar och vill komma hem igen.
I förra veckan sålde jag min De Rosa, men med brasklappen att köparen skulle få lov att kolla så att storleken passade. Och efter lite mätningar kom köparen fram till att cykeln var en smula fel i storlek. Så nu står den här i receptionen på jobbet igen och ser sådär vacker ut som bara en De Rosa kan.
Men… Hugo vill fortfarande ha ett nytt hem där han får lov att göra det han kan bäst – cykla snabbt tillsammans med sin ägare.
Är du sugen? Här kommer lite fakta om cykeln.
Ram: De Rosa Team, 54 cm
Färg: Blå/svart ”sammets-lack”
Hjul: Campagnolo Scirocco
Däck: Bontrager Race Lite (blå)
Komponentgrupp: Campagnolo Centaur (växlar och bromsar)
Pedaler: Campagnolo Chorus (du får med klossarna som sitter på mina skor)
Styrtapp: Deda Zero
Styre: Deda Nera
Sadel: Selle Italia Gel flow
Cykeldator: VDO 10+ (trådlös)
Cykeln är i fint skick.
Dessutom följer en ultrasnygg De Rosa-cykeltröja med på köpet.
Med en smula separationsångest sålde jag Hugo – dvs min fina blå De Rosa Team – idag.
Det kändes ändå som det enda raka eftersom den knappast skulle få rulla nåt mer i min ägo nu när jag kör på Drylane-cykeln. De Rosan var för fin för att bara stå i ett hörn och inte användas.
En av sakerna som är obligatiskt under nattcyklingen på Paris-Brest-Paris är ett reflexkoppel.
Efter att ha botaniserat i stans jakt- och fiskeaffärer (underlig, underlig värld…) efter neoprenhandskar var det idag dags att bege sig in i nästa subkultur – ridsporten. Jag hade nämligen fått ett tips från andra långdistanscyklister att ryttare använder reflexvästar och koppel när de rider ute på vintern.
Låt mig säga så här… Om männen var extremt överrepresenterade i jakt- och fiskeaffärerna var det det motsatta förhållandet här. Som man i en ridbutik stod jag ut som en blodig chatueabriand med bearnaisesås på ett möte med militanta veganer.
Men expediterna var trevliga och snälla och letade i sina lager men förklarade med huvudet lite sådär på sned att ”det är inte riktigt säsong för de här prylarna förstår du…”.
I den tredje affären, My One på Backaplan, blev det napp. För ynka 129:- på rea (kostade 225:- annars) blev ett flouriserande knallgult reflexkoppel.